Photoshoot with Ina & Bea

Idag blev det en liten fotosession i Singsby med min kära vän Ina och hennes gamla ponnyfröken Rubenia, aka 'Bea'. Härliga åkrar och fin skog. Landet rockar, helt enkelt!

Det är lätt att få fina foton när både omgivningen och ens modeller är så fina, men det svåraste med att fotografera i så starkt solsken är de starka skuggorna som kommer om solljuset inte ligger helt rakt på. Dessutom är det ju inte jättefint med kisande ögon heller, om modellen tvingas titta rakt mot solen, men vad gör en inte för konsten... Jag är hursomhelst riktigt nöjd med dagens bilder. Där fanns några riktigt bra mellan en hel del mindre bra. Det är väl lite så det brukar vara med digital fotografi.

As long as you're truly living, it's allright

Mitten på augusti. Redan?! Nu är det minsann inte mycket kvar av sommaren... Tråkigt. Och lillebror har börjat högstadiet. Jag och Sofia satt och tittade på foton och läste i gamla tidningar från just högstadiet och konstaterade att det är typ lika länge sen vi gick i Borgaregatans Skola som lillebror är gammal. Och pappa fyllde hela femtio år i tisdags. Jösses, vad tiden går!

Igår kväll blev det en mysig tjejkväll med ovan nämnda Sofia och Mia. Först gick vi en stund på stan och var lite för fåniga för att vara acceptabelt för tjugoplussare, och sedan hem till Mia (som hade pojkvänsfritt) och käka tortillas tills foodbabyn i magen växt sig lite för stor. Men gott var det! Slängde oss sedan i soffan och tittade på teve en stund innan jag körde hem.

Idag har jag hängt ett par timmar i stallet med min gamle häst. Busat lite på ridplan och bara haft det mysigt. Han är lite för smal just nu tyvärr, men det är väl inte så konstigt egentligen... Får se hur det utvecklar sig under hösten, annars är det bara att inse att hans tid börjar lida mot sitt slut. Och jo, det tar fruktansvärt ont i mig att ens skriva ut de orden. Vi får se, helt enkelt. Han är trots allt snart 27 år gammal. Han FÅR vara trött och stel, så länge han har livsgnistan kvar. Min älskade, älskade häst.

Sommarbetessläpp i juni detta år. Glad gubbe.

First day of August

Vart springer tiden iväg egentligen? Nu är det redan första augusti och snart har det gått hela två månader sen jag kom tillbaka hem till Finland efter nästan nio månader på andra sidan jorden. Crazy. Snart är det höst och sedan väntar den första ordentliga (?!) vintern för min del på några år. Vintern i Skåne kan ju faktiskt knappast kallas för vinter, inte så som den vintern jag är uppvuxen med iallafall. Fast å andra sidan är ju Moder Jord lite förvirrad med vädret nuförtiden också, så det kanske blir en mesig och snöfri vinter här med. Hoppas dock nästan hellre på lite rejäl kyla och snömängder.

Jag jobbar ikväll, men passar på att sola och läsa en stund på gräsmattan före det. Och blogga! Måste ju jobba på brännan så länge det går. Behöver ladda upp med massor av D-vitamin inför de kommande mörka månaderna.

Juni var en torr och kylig månad, det är knappt så det går att kalla det för sommar, men visst hann jag med en del trevligheter då med. Bland annat körde jag norrut för att hälsa på släkten, och passade samtidigt på att köra till Esse för att hälsa på Katarina och hennes fina hästar. Cerezo, hennes nu fyra år gamla spanska hingst (Pura Raza Española), busade loss ordentligt i hagen och då passade jag såklart på att fota lite. Snygg är han, och det ska bli riktigt kul att se vad min duktiga vän kan utveckla honom till de kommande åren! Katarina rider akademiskt, så fick även se på och fota när hon sen red sin f.d. travare Emilio på sin nybyggda ridplan. Det är alltid lika imponerande att se. Den hästen lyser verkligen av stolthet över att få arbeta med sin ägare. Ett mycket duktigt och graciöst ekipage!

NRM Horse of the Year Show 2014

Efter en och en halv dags ledigt efter förra veckans tävlingar är det nu snart dags att påbörja den nästnästsista jobbveckan. Tre veckor kvar!? Hjälp.

Så, för en vecka sedan, tisdag morgon, lastade vi in våra fem topphästar (plus en liten miniponny) i lastbilen och körde iväg 60 km norrut till Hastings och Hawkes Bay Showgrounds, för det var dags för säsongens sista tävling. Det var inte bara säsongens sista, det var även säsongens största. Faktum är att NRM Horse of the Year Show lär ska vara det största hästevenemanget på södra delen av jordklotet! Coolt.

Tidiga morgnar (väckning 06:00), sena kvällar, bajamajor, sovsäck och skitiga händer i fem nätter och sex dagar. Som jag har sagt förut, att jobba med hästar innebär allt annat än lyx och glamour... Det är tur att jag fortfarande älskar dessa fantastiska djur, trots bett och sparkar och sura miner från dem.

Hur gick det då? Tja, sådär. Hästarna har hoppat allt från 120cm till 145cm, och i lördagens Premier Stakes (145cm) lyckades Simon och Midway Smooth Dude knipa till sig en sjätte plats! Inte illa. I övrigt har de inte plockat placeringar under veckan som gått, men vad gör det när hästarna presterat bra och hoppat duktigt ändå. De är helt klart värda lite vintervila nu. Dessutom vann ju Claire och Tipsey faktiskt hela Grand Prix-serien i Nya Zeeland, och det om något är ju beundransvärt.

I fredags deltog tioårige Tim och ponnyn Choco i ett steeplechase. Ponnygalopp. Hur kul som helst! Och en fin fjärde plats tog han, efter att ha fuskat lite genom hörnen. Publiken skrek av skratt, för det var verkligen kaos inne på stora arenan med alla små ponnyer överallt och här och där.

På söndagen, innan vi körde hem igen, var det så dags för The Olympic Cup. Vinner man den så vinner man den ärofyllda titeln 'Horse of the Year', och vann gjorde Katie McVean med sin Dunstan Springfield, för femte gången! Gravid i 23:e veckan är hon också. Imponerande.

Bilder från veckan som gått nedan. Sorry för bildbomb!

 

Sist men absolut inte minst

Ännu en vecka är strax förbi, och det är bara fem veckor kvar på Mt Herbert Farm för min del nu... Ett halvt år har jag varit här. Sex månader. Har svårt att förstå det själv, hur snabbt tiden går. I mitten på april är det sedan dags att resa runt i Nya Zeeland och se resten av landet också, och nu har jag äntligen bokat campervan! Det börjar kännas nu. En och en halv månad på resande fot. En och en halv månads semester. Det är ju bland annat för detta som jag jobbat för under det halvår som nu snart passerat.

I fredags packade vi in fem hästar i lastbilen och körde fyra timmar tvärs över nordön för hopptävling i Hawera på lördagen. Claire och Tipsey knep en sjätte plats i Grand Prix:en, men vann själva serien (poäng från säsongens alla Grand Prix's ihopräknat)! Simon kom på en femte plats, men en sjätte plats totalt. Jag är mycket stolt över att jobba för två av landets absolut bästa hoppryttare, det är en erfarenhet jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv.

Nu är det en veckas paus innan det sedan bär iväg femtio kilometer norr till Hastings, för årets sista och största tävling – Horse of the Year. Har hört mycket gott om showen, som pågår hela veckan, och ser fram emot att få uppleva den! Bring it on!

Hawera A&P Showgrounds, vår lastbil är den andra från vänster, och vackra berget/vulkanen Mt Taranaki i bakgrunden.

Tävlingshelgen i Feilding

Nu är det bara två hopptävlingar kvar av hoppsäsongen här i Nya Zeeland. Crazy. Förrförra helgen var det alltså min och Georgies sista gemensamma tävlingshelg, och den spenderades i Feilding. Denna helg ska vi igen köra över till andra sidan nordön, men nu till ett ställe som heter Hawera och där har jag aldrig varit förut... Claire och hennes lilla supersto Tipsey leder den nationella Grand Prix-ligan för tillfället, så det kan bli riktigt spännande med lördagens tävling. Sedan är det bara Horse of the Year i Hastings kvar, årets största hästevenemang och ett av de största i Oceanien med, om jag förstått saken rätt! Och därefter är det slut på tävlingar. Wow, tiden har verkligen flugit iväg.

Hursomhelst, här är en bunt med bilder från helgen i Feilding.