NRM Horse of the Year Show 2014

Efter en och en halv dags ledigt efter förra veckans tävlingar är det nu snart dags att påbörja den nästnästsista jobbveckan. Tre veckor kvar!? Hjälp.

Så, för en vecka sedan, tisdag morgon, lastade vi in våra fem topphästar (plus en liten miniponny) i lastbilen och körde iväg 60 km norrut till Hastings och Hawkes Bay Showgrounds, för det var dags för säsongens sista tävling. Det var inte bara säsongens sista, det var även säsongens största. Faktum är att NRM Horse of the Year Show lär ska vara det största hästevenemanget på södra delen av jordklotet! Coolt.

Tidiga morgnar (väckning 06:00), sena kvällar, bajamajor, sovsäck och skitiga händer i fem nätter och sex dagar. Som jag har sagt förut, att jobba med hästar innebär allt annat än lyx och glamour... Det är tur att jag fortfarande älskar dessa fantastiska djur, trots bett och sparkar och sura miner från dem.

Hur gick det då? Tja, sådär. Hästarna har hoppat allt från 120cm till 145cm, och i lördagens Premier Stakes (145cm) lyckades Simon och Midway Smooth Dude knipa till sig en sjätte plats! Inte illa. I övrigt har de inte plockat placeringar under veckan som gått, men vad gör det när hästarna presterat bra och hoppat duktigt ändå. De är helt klart värda lite vintervila nu. Dessutom vann ju Claire och Tipsey faktiskt hela Grand Prix-serien i Nya Zeeland, och det om något är ju beundransvärt.

I fredags deltog tioårige Tim och ponnyn Choco i ett steeplechase. Ponnygalopp. Hur kul som helst! Och en fin fjärde plats tog han, efter att ha fuskat lite genom hörnen. Publiken skrek av skratt, för det var verkligen kaos inne på stora arenan med alla små ponnyer överallt och här och där.

På söndagen, innan vi körde hem igen, var det så dags för The Olympic Cup. Vinner man den så vinner man den ärofyllda titeln 'Horse of the Year', och vann gjorde Katie McVean med sin Dunstan Springfield, för femte gången! Gravid i 23:e veckan är hon också. Imponerande.

Bilder från veckan som gått nedan. Sorry för bildbomb!

 

The Sunrise Walk

Varning för fotobomb! Min och Georgies utflykt till the Sunrise Hut i Ruahine Ranges får porträtteras genom bilder. Det kan ändå inte beskrivas med ord, det är en alldeles för mäktig och häftig upplevelse för det. 1300 m.ö.h. var vi iallafall, tog oss upp i solnedgången, 5 km uppförsbacke, sov på en madrass i sovsäck bredvid kaminen, vaknade upp med soluppgången och gick sedan ner igen, bara för att ta oss vidare ut till Ocean Beach för att catcha lite bruna. It really was an amazing and breathtaking experience.

Photos taken with both my Canon Digital Ixus and Nikon D300.

PM:

AM:

Blackhead Beach

För en vecka sedan körde jag ut till Blackhead Beach. Nästan en timmes bilfärd på slingriga vägar och så ute i ingenstans att mobiltelefonen inte kan användas pga noll kontakt med nätet. Så är det på många ställen här i NZ, men jag gillar det. Vädret var vackert, men kall vind, så jag nöjde mig med en liten fotopromenad. Havet kan jag beundra hur länge som helst, tröttnar aldrig.

Sist men absolut inte minst

Ännu en vecka är strax förbi, och det är bara fem veckor kvar på Mt Herbert Farm för min del nu... Ett halvt år har jag varit här. Sex månader. Har svårt att förstå det själv, hur snabbt tiden går. I mitten på april är det sedan dags att resa runt i Nya Zeeland och se resten av landet också, och nu har jag äntligen bokat campervan! Det börjar kännas nu. En och en halv månad på resande fot. En och en halv månads semester. Det är ju bland annat för detta som jag jobbat för under det halvår som nu snart passerat.

I fredags packade vi in fem hästar i lastbilen och körde fyra timmar tvärs över nordön för hopptävling i Hawera på lördagen. Claire och Tipsey knep en sjätte plats i Grand Prix:en, men vann själva serien (poäng från säsongens alla Grand Prix's ihopräknat)! Simon kom på en femte plats, men en sjätte plats totalt. Jag är mycket stolt över att jobba för två av landets absolut bästa hoppryttare, det är en erfarenhet jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv.

Nu är det en veckas paus innan det sedan bär iväg femtio kilometer norr till Hastings, för årets sista och största tävling – Horse of the Year. Har hört mycket gott om showen, som pågår hela veckan, och ser fram emot att få uppleva den! Bring it on!

Hawera A&P Showgrounds, vår lastbil är den andra från vänster, och vackra berget/vulkanen Mt Taranaki i bakgrunden.

Tävlingshelgen i Feilding

Nu är det bara två hopptävlingar kvar av hoppsäsongen här i Nya Zeeland. Crazy. Förrförra helgen var det alltså min och Georgies sista gemensamma tävlingshelg, och den spenderades i Feilding. Denna helg ska vi igen köra över till andra sidan nordön, men nu till ett ställe som heter Hawera och där har jag aldrig varit förut... Claire och hennes lilla supersto Tipsey leder den nationella Grand Prix-ligan för tillfället, så det kan bli riktigt spännande med lördagens tävling. Sedan är det bara Horse of the Year i Hastings kvar, årets största hästevenemang och ett av de största i Oceanien med, om jag förstått saken rätt! Och därefter är det slut på tävlingar. Wow, tiden har verkligen flugit iväg.

Hursomhelst, här är en bunt med bilder från helgen i Feilding.

First day of autumn

Första höstdagen här i Nya Zeeland! Både för att mars tydligen räknas som höstmånad här nere, men också för att det faktiskt har varit lite kallt idag. Fick ta på mig jackan i morse när jag klev upp och gick mina fodringsrundor, och det har jag inte behövt göra på ett bra tag... Brr. 

Hade i princip hela gården för mig själv imorse, så jag kunde i lugn och ro göra i ordning och rida tre hästar. Började med Cash, ett 5-årigt (eller 6?) fullblod som gått löp tidigare och nu skolas om till hopphäst, och han var så avslappnad och fin! Nöjd ryttare och häst efter en halvtimmes flatwork. Fortsatte därefter med flugskimmeln Whisper, som jag fick hoppa i förrgår (tjohoo), och han var dessvärre ganska stark och springig idag. Inte jättenöjd med det. Slutligtvis fick sig huntern Banjo en omgång med sporrar och gramantyglar, för när jag red honom igår var han både seg och sprang med nosen i vädret. Idag travade han på rätt fint mellan varven, när han inte protesterade genom att backa, snurra runt, bocka eller bara hoppa runt. Inte så kul.

Eftermiddagen var lugn och trevlig, Claire och Simon red tre och två hästar var som jag sadlade och gjorde redo, för att sedan tvätta av efteråt. Därefter kvällsfodring och slut på jobbdagen klockan 17:30. Nu är jag inne i Waipukurau och har precis avslutat en timmes Skype-samtal med världens bästa Linn som befinner sig ute på hästjobb i Kuwait för tillfället. Hon får mig alltid på bra humör! Och det gör mig glad att hon verkar ha kommit till ett bra ställe med trevligt folk och fina hästar. Följ hennes blogg vetja!

Nu ska jag handla lite frukost och sedan köpa med mig Chinese take away och köra hem och titta på teve resten av kvällen. Ensam i mitt lilla hus. Kanske släpper in katten en stund. Är ledig imorgon så ska nog köra ut till nån av stränderna och jobba lite på brännan. Sedan måste jag verkligen börja tänka på att boka bil inför vår NZ-roadtrip och Fiji-resa. Bara 1,5 månad kvar nu! Sjukt hur snabbt tiden går.

Och jag har massvis med bilder från förra veckan att bjussa på, men orkar inte nu. Ni kan få en. Varsågod. Trevlig helg allihopa!