Two more nights

Hej på er! Sitter nu i Vasa stadsbibliotek med syrran och försöker vara effektiv och skriva uppsats, men tar en lite bloggpaus bara för att jag kan. Två nätter till att sova i hembyn nu, och sedan bär det av söderut igen. Hoppas på värme, grönska och solsken när jag anländer till Malmö på onsdag, fixar ni det till mig eller?

Härligt att vara hemma igen, men jo, jag är ändå glad att jag inte bor här just nu. Det är kul att träffa alla kompisar och familj och djur, men som jag redan konstaterat många gånger så är Vasa för litet för mig.

Glendalough, Co. Wicklow

Fantastiskt fint ställe med fina och välbevarade stenbyggnader från år 900-1200! Berg runtomkring ger stället ytterligare några pluspoäng. Vi hade tyvärr lite mulet, kallt och tråkigt väder när vi besökte Glendalough den första april... men det regnade iallafall inte.

Ångrar nu i efterhand att jag inte fotade i raw-format, så jag får väl åka dit igen och ta nya bilder, hehe.

20/3/2013: Malmö

Now, hopefully, while I'm up in the air on my way to Finland, this blogpost will show up. I have so many photos from the last month that I'd like for you to see, but I have to start somewhere... so what better then than to start with the first day I had my dear friend Antonia visiting me in Malmö?

We went for a walk in the snow (oh yes, it had been snowing a lot, kind of hard to believe these pictures are less than a month old) to Folkets Park and Pildammsparken, and after that we went shopping for food (and candy) at Willy's. The day after this the second German girl arrived in town, Sarah, but I'll have to post those photos some other time... Anyway, here are four photos from that day. Nice jumps, huh?

Roadtrippin' on the west side of Ireland

Stort tack till Ann-Caroline som ställde upp som chaufför på resan! Trots små, slingriga och lömska landsvägar och bristande vägvisning ibland (jag fungerade som mänsklig GPS), så gick det mesta hur smidigt som helst! 

Tips till de som planerar besöka landet: Irlands skönhet upplevs bäst från landsbygden, alla "smultronställen" hittas där du minst anar det, så då behövs en bil för att ta sig runt. Men var beredda på vänstertrafiken, samt smala och kluriga vägar! Och se upp för fåren.

CPH-HKI-VAA

Morgondagens flygrutt startar på eftermiddagen i sedvanliga Köpenhamn, fortsätter sedan till Helsingfors, och avslutas i Vasa. Jajemen, ni läste rätt! Jag kommer hem!

Landar sent imorgon kväll, men stannar ända till morgonen den 17:e denhär gången. Har inte varit hemma i byn sedan i september, så nu ska det faktiskt bli riktigt roligt att komma hem och träffa familj, djur och vänner i några dagar! Det finns dock massor att göra den kommande veckan, så några lugna stunder lär det inte bli många av. Släkten ska hälsas på, fodervärdskontrakt ska skrivas, vänner ska kramas, och – viktigast av allt – kandidatuppsats (*insert ångest and hjärtklappningar here*) ska påbörjas.

Men, vi ses hemma i Vasa då, allihopa!? Saknar er!

Förresten... innan jag lägger upp fler av bilderna från Irland så tänkte jag visa er några bilder från början av mars när jag fick bästisbesök en helg! Sia kom hit, så första dagen drog vi till Köpenhamn och åt supergod frukost vid Østerbrogade och turistade lite i solskenet. Bra dag.

Everything I want and everything I need

Irland, du var lika vackert nu som då.

Jag lovar att berätta mer om resan någon dag och visa fler foton, men här fick ni nu iallafall en liten sneak peek! Bilderna ovan är tagna den 30:e mars på landets västra sida.

Finbesök på Lindgården

Jag gissar att de flesta av er väntar på bilder från resan till Irland? Ni får vänta lite till. Först måste jag lägga upp bilder från förmiddagen, för oj oj oj, vilka fina hästar som anlände till stall Lindgården inatt! Fem hingstar i världsklass, från thestallioncompany.com, anlände från England i en gammal lastbil och åkte vidare norrut till Lövsta stuteri i förmiddags. Jag, som annars gärna sover länge på morgonen, hade inga problem att kliva upp tidigt imorse för att få hälsa på dessa snyggingar.

Vid lastningen passade jag på att knäppa lite foton på hingstarna som jag nu tänkte visa för er... Måste ju kunna bevisa att de faktiskt var där, eller hur? Hehehe.

För närmare information om dessa toppklassade avelshingstar rekommenderar jag er att kika in på ovan länkade webbsidor, men det är alltså främst inom fälttävlan, dressyr och hoppning dessa pållar och deras avkommor är framgångsrika.

Clinton II först ut och först in.

Clinton II hade ingen lust att åka lastbil. Han kanske ville bli kvar på Lindgården? Inte mig emot...

Esteban var näste häst upp i bilen.

Royaldik next up!

Violet traskade förbi med sin Medix efter en ridtur i morgonsolen.

Odermus R hade rullat sig i boxen och var lite smutsig. Topphäst eller ej, det är kul att grisa ner sig ändå.

Lastbilen.

Sist ut var Grafenstolz. Aah, en fröjd att vila ögonen på minsann.

Grafenstolz tar sig en sista titt ut innan den långa resan norrut fortsatte.

När  hingstarna rullat vidare red jag och Jennie ut i solskenet med Bläddeprinsen och Ricardo. Härligt väder, mjuka gräsvägar att galoppera på, och fina, glada hästar – vad mer kan man begära?

Söthästen!

På väg hem efter 1,5h på mysiga vägar i alla gångarter.

Inte så liten längre

Kära bloggläsare... Ni som har följt mig sedan min första dag på Irland (och kanske ännu längre) vet att hästarna på den gård i Wicklow var jag bodde och arbetade ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Några lite mer än de andra. Kan ni gissa vem hästen på bilderna nedanför är?

Jo, det är nämligen ingen mindre än en vuxen Thunder! Fölet som föddes i början på augusti 2009 har nu blivit en stor kille som dessutom numera är inriden. Bilden ovan är från april 2012 när jag var i Irland senast och hälsade på, då var han ännu inte riden och gick i hagen med de andra. Det gladde mig då att se att han fortfarande var den vänliga och nyfikna hästen han var när jag sa hejdå i april 2010. Fortfarande lite för närgången, så om man inte ville ha en stor pålle i famnen var det bäst att schasa iväg honom... Men så himla vacker och stark! Min lille bebis har blivit stor!

Nu när jag ska tillbaka till Irland och gården så har jag halvt om halvt blivit lovad att kanske få sitta upp på denne unge herre. Det ska bli otroligt spännande att se hur han beter sig nu när han är hanterad mycket mer och till och med riden! Hästar i Irland hanteras oftast inte så mycket förrän vid inridningen nämligen, men då Thunder haft ett gott öga till människor redan från det att han var föl (där får nog jag ta äran på mig, faktiskt) så hoppas jag att han snabbt lärde sig respekt och tillit. Längtar som en tok på att få se honom igen och få höra hur det har gått! Ska försöka ta så mycket bilder som möjligt då.

Avslutningsvis bjuder jag även på en gammal bild på lillkillen och hans mamma från hösten 2009, när han alltså bara var en liten bebis. Älskade lille Thunder, du är inte så liten längre.

En månad senare

Jag vet, jag vet. Jag är typ sämst i landet på att blogga. Ursäkta.

Hursomhelst, massa roliga saker har hänt den senaste månaden! Jag har haft besök av min bästa vän Sia, samt min vän Malin (som jag lärde känna i Irland), sedan festade jag till det en helg med mina fina vänner Linn, Camilla och Emma i Malmö, jag bokade flyg hem till Vasa i mitten på april, och nu senast har jag haft besök av mina två tyska vänner Antonia och Sarah (även dem lärde jag känna i Irland). Det har varit mycket kompiskramar och mys och partaj på sistone. Superroligt! Dessutom har det varit en hel del i skolan, på jobbet och i stallet, som vanligt. Känner mig fortfarande lite smått stressad över allt och ingenting.

MEN, på torsdag kväll, efter en presentation i skolan, så flyger jag iväg med Marika och Ann-Caroline till Irland! Yes! Kommer hem därifrån på onsdag kväll och då är det bara att sätta igång med skrivandet av mitt BA-paper. Crazy. Tänk att jag bara har två månader kvar i skolan... Om jag lyckas bli klar med allt, vill säga... Det känns verkligen jättekonstigt. Måste orka kämpa liiite till.

Nu när ni fått ett efterlängtat (?) blogginlägg så behöver jag kanske inte blogga igen på ytterligare en månad. Eller? Ni orkar ju ändå aldrig kommentera något. Puss och kram på er!

Jag, Sarah & Antonia på Ribersborg i lördags! Så himla fina tyskor det där. Love you, mah pretty ladies.

Och så äntligen kom solen till Skåne

Instagram-pics från förmiddagen. Följ mig där, @malinullastina, om ni vill.

Det är otroligt vad lite solsken och vårväder kan göra för humöret!? Jag är så nöjd och glad med dagen att jag inte ens orkar bli uppstressad över ogjort skolarbete (fast än hinner jag väl bli det också).

Jag steg upp tidigare än normalt idag, 08:15 gick alarmet igång, och åt ett ägg och drack en smoothie till frukost. Vid nio åkte jag sedan ut till stallet i dimman och drack en kaffe och fikade med Marika innan vi fortsatte arbetet med att göra rent boxarna. Fem boxar mockade är saldot för idag. Sopade stallgången och hämtade in en gosig Bläddeprins. Då hade klockan hunnit bli elva och DÅ hade dimman lättat och solen och plusgraderna gjorde entré! Gissa om jag blev lycklig av att kunna rida ut en timma i solskenet, utan halsduk och med de tunnare ridvantarna? Underbart.

Hemma i studenthuset igen vid halv två. Bytte raskt om till träningsbyxor och tunn jacka, och begav mig ut på en powerwalk som varade i 40 minuter. Sol, sol, sol, och självklart Spotify på det. Tog trapporna istället för hissen upp till femte våningen, gjorde ytterligare lite muskelövningar, och stretchade mina stackars förslappade muskler (så går det när vintern gör en omotiverad till träning). UNDERBART.

Nu kan dagen få vara slut, tycker jag, så att jag kan få stiga upp ännu tidigare imorgon och möta upp min bästa vän Sia på flygfältet och sedan tillbringa dagen med henne i ett – förhoppningsvis – soligt Köpenhamn. Synd att klockan inte ens är fyra än.

Let's get this party started

Det är mycket nu hörrni! Men, först av allt, massvis med virtuella grattiskramar till världens bästa Anna som fyller 24 år idag!

Vaknade upp med mensvärken from hell idag, så stannar hemma idag och fixar med allt som ska fixas innan torsdagen. Det ska storstädas: dammsuga och tvätta golvet, byta lakan i sängen, tvätta smutskläder, rensa bordet från onödigt papper och rengöra badrummet. Disken är redan fixad. Lika bra jag gör sånt redan idag, så kan jag ta stallet på onsdag istället.

Dessutom har jag en uppsats att skriva. Deadline för den är fredag, men jag tänkte försöka vara klar redan på onsdag, eftersom Sia kommer på besök på torsdag morgon och stannar till söndag! Det ska bli superskoj att äntligen få hit henne. Så, dags att koka kaffe och sätta igång, aye?

It used to be so easy, you and me

Oj, vad jag önskar att jag kunde få vara glad och bekymmerslös 24/7, men livet fungerar ju inte så, tyvärr. Jag mår bra, det gör jag, men visst finns det saker som tynger tillvaron.

Skolan. Jag tycker verkligen att kursen jag läser just nu är väldigt intressant, språkhistoria gillar jag, men vi ska skriva en 5-10 sidor lång uppsats också och jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om och deadlinen är skrämmande nära. Studera är inte min starka sida. Jag är bra på att jobba, men verkligen inte på att plugga.

Geizer, min älskade gamla häst. Jag vill verkligen hitta någon sjyst människa som skulle kunna ta honom på helfoder, men jag tror att många skräms av hans höga ålder. Vill verkligen inte behöva hitta nytt folk till honom jämt och ständigt, för han är värd så mycket mer stabilitet och trygghet i sin ålderdom än så. Om jag hade råd och han var yngre skulle jag inte tveka en sekund på att transportera ner honom till Skåne och sedan släpa med honom vidare ut på mina äventyr, men nu känns det inte rättvist. Jag vet verkligen inte vad jag vill göra eller hur jag ska lösa detta.

Sedan är det lite annat också som ploppar upp och rubbar min annars ganska stabila vardag. Påståenden och erbjudanden och möjligheter som får mig att ifrågasätta mina drömmar och mål. Vad vill jag? Varför kan livet inte bara vara enkelt och självklart?

Hästfolk i Vasa – hjälp!

Jag söker nu, från och med denna vår (mars/april, eller så fort som möjligt), ny fodervärd till min fina gamla häst, eftersom den tidigare fodervärden har för mycket i skolan för att hinna med. Själv studerar jag ju fortfarande i Sverige och har inte möjlighet att ta hand om honom själv, tyvärr... Halvfoder är också ett alternativ.

Geizer, mera känd som "Kessu", är en gentleman född -88 (av rasen trakehner) och en utmärkt läromästare för den som kanske ännu inte är redo att helt ta ansvaret för en egen häst. Att bli fodervärd är alltså en utmärkt lösning för den som känner så! *blink blink*
Trafiksäker och supersnäll i alla lägen. En häst att lita på och ha roligt med. Trots sin ålder på 25 år är han fortfarande pigg och vid god hälsa, och både vill och behöver få motion och kärlek regelbundet av någon som bryr sig. Kravet är att människan inte väger mer än max 75 kg, då han inte är viktbärande, och att han ska få stå kvar vid Asplunds stall i Västervik i Vasa (full service = mockning/fodring/utsläpp sköts av bästa stallchefen Kati). Stallhyra, hovslagarkostnader, etc. betalas alltså av fodervärden.

Om du är intresserad – ta kontakt via mail (malin.us.nyman@gmail.com) eller telefon (+46705679434)! Sprid gärna vidare ordet!

Alla hjärtans dag och sånt

Det slitna kråkboet jag gick runt med i Dubai (se bild ovan) är nu ett minne blott. Eftersom det idag är alla hjärtans dag (hoppas ni alla haft en fin dag) så unnade jag mig själv en klippning – because I'm worth it. Jag har inte klippt mig hos frisören på över ett år (!!), så det var verkligen något som behövdes... Och bra blev det (se den andra bilden ovan). Mitt hår lever igen, hurraay!

Annars då? Nicci och jag höll en presentation av kapitel två i kursboken i skolan idag, om hur och varför språk förändras och lite till, och det gick bra och var till och med nästan roligt. Efter skolan hoppade jag på första bästa pågatåg och drog till Emporia och klippte mig där för 350 spänn (mycket bra pris och trevlig frisör). När jag kom hem igen tittade jag på den skönsjungande Gerard Butler i musikalen The Phantom of the Opera. Grymma sångröster och fantastisk musik, så det är helt klart en sevärd film!

Det var väl ungefär det jag hade på hjärtat idag! Och på tal om hjärtat måste jag väl passa på att hälsa till min familj och mina närmsta vänner – ni är underbara och jag önskar jag kunde ge er en stor, varm kram på denna kärleksfulla dag. Ni är bäst.

38,7°C i Stockholm

Hemma från huvudstaden. Tror ni inte att jag när jag gick och la mig på fredagskvällen skakade som ett asplöv och vaknade upp på lördagen med en feber på 38,7°C? SÅ JÄVLA TYPISKT. Vi som skulle vara ute i solen och gå ut och fika och festa och ha det så jävla mysigt och roligt hela helgen... och så blir jag sjuk. Jag som aldrig har feber. Varför just denna helg? 

Så, helgen blev alltså långt ifrån så som den var planerad och borde ha blivit, men jag är iallafall glad att jag fick träffa både Anna och Mikki igen. Mina fina, goa, glada vänner som jag tycker så löjligt mycket om. Så, tack och förlåt, och hoppas jag kan komma upp till Stockholm snart igen för att ta igen det vi missade!