Vaasa, I'm home

Nu är det en vecka sedan jag klev av flygplanet och steg ner på finsk mark. Det har varit en trevlig vecka sen dess, även om jag var väldigt trött de första dagarna... och nu äntligen känner jag mig pigg och återställd igen! Har så otroligt många bilder att visa er, men ni vet ju hur det är med mig och min bildredigering nuförtiden. Det lär dröja. Tålamod!

Idag fyller min lillebror tretton år, och det har vi firat med lunch på Dallas Pizza Palazzo. Bästa pizzorna i Vasa. Imorgon börjar jag jobba igen, och det är väl bra det med efter två månaders semester!

Mt Luxmore, 1472 m.ö.h., NZ.

27h left in New Zealand

Bara lite mer än ett dygn kvar nu. Sedan flyger jag hemåt. Norrut. Mot sommaren och värmen. Första juni är officiellt en vintermånad här nere, men just nu skiner faktiskt solen även i Auckland och temperaturen bör väl ligga på runt 15°C, gissar jag. Har ännu inte varit utanför hostellet idag, men jag kan väl inte sitta inne hela dagen när det nu är så fint ute... Och sitta still kommer jag ju göra i över ett dygn sen ändå. Ser inte direkt fram emot den långa flygresan hem.

Tyvärr är jag inte tillräckligt motiverad för att skriva ett långt och spännande inlägg om hur fantastiskt fint det var i Fiji, eller hur mycket jag shoppat och slösat pengar på i Auckland, eller hur tanken på att resa hem igen får mig att både vilja gråta, men även studsa runt av glädje. Blandade känslor här alltså.

Igår var jag iallafall på en 1,5h harbour cruise här i Auckland i strålande solsken. Såg delfiner! Yes! Har ju sett valar, späckhuggare och pingviner redan, men inga delfiner – tills nu. Min resa är därmed komplett.

Kanske dags att klä på sig och söka sig ut i solskenet nu. Vill ju inte att solbrännan ska hinna försvinna innan jag är hemma i Vasa. Hej på er!

Bula Fiji

Om fyra och en halv timme sitter jag och Alexander på flyget till Nadi, Fiji. Värmen, solen, havet, stranden! Yes! Det ska bli skönt att fly undan den annalkande vintern här i Nya Zeeland för en liten stund. Sju nätter stannar vi alltså i paradiset. Vi kommer (tyvärr?) att bo på det billigaste lilla hotellet i stan, för det ligger nära flygplatsen och är dessutom placerat precis vid stranden. Det kanske inte är den finaste stranden, men vi får väl hyra bil/moped nån dag och söka upp nåt finare, eller åka på en dagscruise till någon av paradisöarna runtomkring. Det blir vad man gör det till, helt enkelt! Jag ska iallafall bättra på brännan, så jag slipper bränna mig i den finska sommarsolen sen. 'Bula' betyder förresten 'hej' på Fijian.

Bilden nedan är från Kerosene Creek, ett helt fantastiskt coolt ställe vi besökte i söndags när vi körde upp mot Rotorua. Svängde av från motorvägen och in på en gropig och hemsk grusväg, och två kilometer senare parkerade vi bland alla andra bilar och skuttade ner till bäcken. Det coola med denna bäck är att vattnet är naturligt varmt, eftersom den är nån slags het källa, thanks to all vulkanisk aktivitet i området! Det är alltså som ett naturligt, och helt gratis (!), spa mitt i ingenstans, som dessutom har ett eget vattenfall! Superhäftigt. Och jodå, vattnet är väl en sisådär fyrtio grader kanske, lagom! Det var en väldigt gemytlig upplevelse detta, vill jag lova.

Just det, tänkte också meddela att jag alltså är tillbaka i Auckland nästa vecka på torsdag, och stannar sedan fyra nätter till i denna stad innan jag flyger norrut till somrigare breddgrader igen. Bokade även tåg från Helsingfors till Vasa igår, så tisdagen den 3:e juni klockan 22 är jag åter tillbaka på perrongen där mitt äventyr började för sisådär 8,5 månad sedan. Skriver detta med gråten i halsen, för jodå, visst kommer jag att sakna Nya Zeeland med allt vad det innebär. Fast det ska bli skönt att komma hem också. Vi ses snart, alla mina nära och kära!

NZ Roadtrip Day 34: Goodbye Hobo/Kozmik, hello Auckland

This is it. This is the end. Eller ja, slutet på våran roadtrip iallafall, för idag har vi lämnat av våran kära campervan vid namn Hobo/Kozmik och övergett de böljande, gröna kullarna och regnskogen för storstadens buller och glittrande byggnader. Vi slutar alltså där vi börjar – i Auckland.

Igår körde vi upp från Rotorua till Orere Point vid The Bay of Plenty, som ligger ca 70 km sydöst om Auckland. Sov våran sista natt i campervanen vid en lite sliten men hemtrevlig holiday park, och körde sedan upp den sista biten idag. Stannade och njöt av solen vid en annan närliggande strand, Kawakawa Bay (se första bilden), och nu på eftermiddagen har vi gått ner och upp för Queen Street i Auckland City och fönstershoppat lite. Underbart väder! Köpte även en mocha frappuccino på Starbucks och till middag blev det 9 bitars sushi för 3,90$ (ca 2,5€!). Mycket bra.

Annat då? Imorse bokade vi äntligen vår resa till Fiji! Vi stannar två nätter på ett hostel mitt i centrum, och flyger sedan iväg till Nadi på torsdag. Sju nätter i värmen och solen, tjohoo! Det blev ett budgethotell/hostel vid stranden, men vi åker väl dit med relativt låga förhoppningar så det blir säkert toppen. Billigt var det iallafall, ca 590€ per person för flyg och hotell! Längtar till det att jag kan ligga på stranden och catcha lite bruna igen. Måste ju vara solbränd och fin inför sommaren i Vasa.

På tal om Vasa, världens bästa lillasyster fyller 23 år idag! GRATTIS PETRA! Älskar dig!

NZ Roadtrip Day 33: A journey to Middle Earth

Vet ni vart vi åkte i måndags? Jo, till Bilbo, Frodo och Sam's hemby! Hobbiton! Eftersom min Instagram-bild på världens mest kända hobbithåla antagligen blev min hittills mest gillade, så antar jag att de flesta kommer uppskatta detta blogginlägg. Bildbomb från Hobbiton, varsågoda.

Vi gick alltså på en guidad tour och fick lite exklusiv information om hur det gått till vid filminspelningarna av både LOTR- och Hobbit-filmerna. Detta är alltså den riktiga inspelningsplatsen, men dock finns det ingenting inne i hobbithålorna, eftersom inomhusscenerna filmats någonstans i Wellington. Hobbiton ligger ca 1h från Rotorua, i Matamata, så det är några hundra kilometer ifrån. För övrigt så är filminspelningsplatserna utspridda lite överallt i Nya Zeeland, om nu någon undrade.

Det var iallafall väldigt roligt att se detta spektaklet, och i inträdespriset (75$) ingick även valfri dryck inne på The Green Dragon, som nu är en fullt fungerande pub för alla nyfikna hobbitfans och turister som kommer på besök! Kan varmt rekommendera ett besök till denna turistfyllda oas. Vi hade tur som kom rätt tidigt på dagen, det vill säga inte så mycket folk än... Dessutom lättade dimman innan vi åkte därifrån så vi verkligen fick se lite av omgivningen också. Mycket, mycket fint. Idylliskt.

Anyway. Bilder var det ja. Känner ni igen ställena från filmerna?

NZ Roadtrip Day 20: From the West to the North

Idag har vi kört långt... Så långt att jag den sista timmen kände mig lite yr och illamående. Det kan i och för sig också ha berott på den serpentinformade vägen upp och ner för ett berg på vår väg upp till Abel Tasman National Park, som stupade rätt ner på min sida. Läskigt till tusan. Fram kom vi iallafall.

Vi startade på västkusten i Greymouth, var vi stannade en natt (och vilken natt sen, ösregn och blixtnedslag typ rätt ovanför oss, blev inte många timmar sömn), och körde sedan upp längs med en otroligt vacker kustväg (som nog skulle varit finare om det inte varit grått och blått) och kollade in The Pancake Rocks i Punakaiki. Självklart åt vi även pannkakor där, med banan och bacon! Vidare upp genom landet i några timmar till, och nu har vi parkerat vår campervan på en holiday park bredvid stranden. En helt fantastisk strand, med stora, fina snäckskal! Även lite musslor, ostron och krabbor hittade vi. Sånt blir jag glad av. Till middag kockade vi pasta med salami, mums.

Vad vi gör imorgon är ännu oklart, det beror på vädret, men på fredag eftermiddag åker vi båt upp till norra ön igen. Ska tillbringa några dagar "hemma" på Mt Herbert Farm och visa Alexander vad nyzeeländskt lantliv egentligen är! Och som jag saknar hästarna... Tre veckor utan mina fyrbenta vänner är nästan för lång tid.

Lite bilder från våran onsdag nedan, varsågoda!

NZ Roadtrip Day 16: Inked in Queenstown

Jag har noll koll på vilken dag på vår resa det är nu. Gissar på dag 16, eftersom det för två dagar sedan var exakt två veckor sedan Alexander kom till NZ. Är lite "vekovill", som vi skulle säga hemma i Österbotten.

Igår kom vi iallafall fram till Queenstown. Fina, vackra, härliga Queenstown. Otroligt fin stad mitt bland bergen! Bör upplevas, går icke att beskrivas i vare sig ord eller bild. Vi betalade för två nätter och parkerade på en holiday park mitt i stan, perfekt läge och bara ett par hundra meter till Fergburger som gör världens bästa (ja, CNN har utnämnt dem till världsbäst, på riktigt) hamburgare! Så självklart blev det en sån till lunch, och vi blev icke besvikna. Otroligt goda burgare... så det blev ännu en idag. Mums.

Vi gick sedan runt och kollade lite i affärer, hittade lite fint, och sedan dök Otautahi Tattoo upp i ett hörn... Egentligen var det inte jag, utan Alexander som skulle ha en tatuering, men jag var ju tvungen att fråga av nyfikenhet vad en liten skulle kosta... För som några av er kanske vet så har jag redan i ett par år pratat om att jag gärna skulle vilja ha skorpiontecknet tatuerat nånstans, men inte vetat var eller vågat. Men nu blev det av! Yes! Och betalade inte heller mer än 100$, vilket är ynkliga 62€! Win.

För övrigt var det en väldigt fräsch och fin tatueringsstudio, med supertrevlig personal. Det var en ung fransk kille vid namn Rémi som tatuerade mig, och det tog inte mer än typ 10 minuter. Bra så.

Om jag är nöjd? Oh ja. Om det tog ont? Lite. Om jag vill ha en till nu när jag gjort min första tatuering? Kanske.

NZ Roadtrip Day 14: Mt Luxmore

Hur firade ni valborgsmässoafton och första maj? Inne i dimman? Själv tillbringade jag dagen ovanför dimman, närmare bestämt 1472 meter upp över havet. Jag, Alexander och en tysk kille vid namn Lukas (som vi träffade när vi paddlade kajak i Milford Sound) påbörjade vår vandring vid 8:30 på morgonen, och nio (!) timmar senare var vi tillbaka i Te Anau igen. Förbaskat jäkla tungt var det och träningsvärken efteråt heter minsann duga, men oerhört fina vyer över Lake Te Anau och alla berg runt omkring. Berget vi vandrade upp till toppen på kallas för Mt Luxmore. Mera bilder från denna dag kommer nån gång när jag har mera tid och ork till det! Men fint var det. Lovar.

Valborgsmässoafton

Just det, det är ju sista april och valborgsmässoafton idag! Hur vi firar? Ehm, inte alls, faktiskt. Verkar inte direkt vara nåt de firar här på andra sidan. Konstigt va?! Önskar dock er alla en trevlig vappen och första maj och ger er en bonusbild från Lake Tekapo på det. Godnatt, och fira lugnt!

NZ Roadtrip Day 12: Kayaking in Fiordland

Igår var en fantastiskt fin dag och vi spenderade den på ett av de vackraste ställena på detta jordklot. Milford Sound i Fiordland. Och ännu bättre var att vi tillbringade några timmar i en kajak mitt ute i fjorden och njöt av allt omkring oss på bästa sätt. Vår lilla grupp på fem turister och två guider paddlade på i lite över tre timmar och såg vattenfall och sälar på nära håll, samt fick ta del av lokala berättelser och intressant information om hur istiden och naturkrafter format fjordarna genom årtusendena. En underbar upplevelse var det! Rekommenderas varmt!

NZ Roadtrip Day 5: Kaikoura

Nu har vi sovit fyra nätter i vår coola camper van, jag och Alexander, men hunnit med hela fem fantastiska dagar i detta fantastiska land. Nya Zeeland.

Nordön skyndade vi oss rätt snabbt ner genom (ska ändå tillbaka upp sen igen), men först tog vi en avstickare till Coromandel Peninsula. Körde sedan när längs västkusten med en liten turistpaus vid Waitomo Caves för att titta på lysmaskar i en supercool grotta. Stjärnhimmel, säger jag bara.

Igår tog vi färjan över till sydön, och välkomnades med en ovanligt varm och solig höstdag idag på östkusten. Massor med sälar låg och solade på klipporna i havet längs med State Highway 1, så naturen är aldrig långt bort i detta land. Körde ner till Kaikoura och hoppade lite spontant med på dagens sista Whale Watch, för vädret var ju idealiskt för ett par timmar till havs... och wow, vilket bra beslut. Två kaskelotvalar (sperm whales på engelska), sälar, albatrosser och – bäst av allt – späckhuggare. När den sistnämnda visade sig grät jag nästan av lycka. Det var verkligen en dream come true att få se en späckhuggare på nära håll och i sitt naturliga habitat! Så bara det var lätt värt de 145$ turen kostade.

Jaha, nu har vi bara 29 dagar kvar med bilen, och sedan ska den lämnas tillbaka till kontoret i Auckland. Vi har ju inte direkt bråttom, så vad vi gör imorgon återstår att se. Bestämmer efter frukost och beroende på väder, men så småningom ska vi ju såklart köra vidare söderut. Finns så mycket fint kvar att se i detta land. Godnatt!

Thank you for everything, Mt Herbert Farm

Shit. This is it. My last working day at Mount Herbert Farm is now over.

Sju månader har gått sedan jag anlände till gården och stugan, jet-laggad, nyfiken och förväntansfull. Efter en vilodag sattes jag i arbete och har arbetat i princip nonstop sedan dess, med tre dagars julledigt som längsta lediga period. I övrigt har det varit 5,5 dagars arbete per vecka, 7:30 till 17:30, och tävlingar var och vartannat veckoslut, då med ännu tidigare starter och sena kvällar. Sju månader av fina hästar och skitiga händer, skratt blandat med svordomar, fantastiska upplevelser på hästryggen blandat med bett och sparkar. Det är ingen glamourös sport och livsstil detta, men det är trots allt hästarna som håller mig över ytan.

Jag kan inte med ord förklara hur mycket detta jobb har betytt för mig. Är nu ännu en livserfarenhet rikare och kan med stolthet lägga till "showjumping groom" på mitt CV. Hästskötare för två av Nya Zeelands bästa hoppryttare, varav ena vann den ärofulla Grand Prix-serien i landet för säsongen 2013/2014 och den andra kom på en beundransvärd sjätte plats. Två drivna och kunniga personer med livslång erfarenhet inom branschen, och med fantastiska personligheter.

Inte nog med att jag fått nya kunskaper gällande hästar och ridning, men efter sju månader på en stor bondgård med tusentals får, hundratals tjurar och kalvar, ett femtiotal hästar och ett par grisar kan jag även vara glad för den inblick jag fått i typiskt nyzeeländskt "farm life" och kultur. Hur stor är chansen att jag skulle få valla får till häst och flaskmata moderlösa lamm och föl hemma i Österbotten? Eller mata grisar med mina egna matrester och akta mig för nyfikna och potentiellt ilskna tjurar när jag hämtar hästar ur hagar? Inte jättestor, tror jag.

Så, jag har Claire och Simon att tacka för mycket. Nu återstår bara ett par dagar av städning, fönstertvätt och packning av resväskan, för på tisdag bär det iväg norrut till Taupo och därefter Auckland. På torsdag morgon möter jag upp min kompis Alexander på flygplatsen och så hämtar vi vårt fordon och hem för den kommande månaden. Sedan rullar vi iväg på äventyr. Roadtrip i Nya Zeeland, med frihet och minimal planering att se fram emot. Vi kör helt enkelt dit vi vill och gör det vi känner för för dagen. Två månaders semester för min del innan jag återvänder hem till mitt fosterland och hemstad för en sommar med familjen och min egna häst. Förhoppningsvis får vi njuta av vackert höstväder i ett av världens vackraste länder, innan vi flyger iväg till en paradisö för att bättra på brännan innan hemfärd. Det är oerhört ledsamt att ta farväl av gården och alla människor och djur jag lärt känna under den tid jag varit här, men oj, vad jag ser fram emot lite välförtjänt ledighet!

To make a long story short, thank you for everything, Mt Herbert Farm and the Wilson family! I'm grateful for all the wonderful memories and useful knowledge you've given me and hoping that one day I will be able to return to see you all again. Thank you Claire, Simon, Helen, Catherine, Georgie, Lydia, Paul, Max and all the other awesome people I've met – you will be missed! Xxx

Even an end has a start

Nu har vi gått över till vintertid här på andra sidan. Klockan flyttades tillbaka en timme, vilket innebar en timme längre sömn imorse, men en timmes mindre dagsljus. Och jag hade helst behållit dagsljuset istället för lite extra sömn.

Ännu en ledig helg är nu strax slut, och imorgon är det måndag och första dagen på den sista jobbveckan på Mt Herbert Farm. Vet inte riktigt hur jag känner över det just nu faktiskt. Ser otroligt mycket fram emot att bila landet runt och njuta av friheten och den vackra naturen i över en månads tid, men samtidigt går ännu ett minnesvärt och lärorikt kapitel i mitt liv mot sitt slut. Sju månader av hästar, hästar och ännu mera hästar. Det kommer bli konstigt att gå från att rida två till tre hästar om dagen till att plötsligt inte rida alls i en månad, och sedan komma hem till Vasa igen och bara hästägare igen. För ja, jag kommer hem igen. Iallafall över sommaren. Har inga planer därefter än så länge. Kan dock inte lova att jag inte flyttar utomlands igen, men det blir nog närmare än var jag är nu iallafall, det är säkert.

Bokade nyss buss upp till Auckland för nästnästa vecka. Eller jag stannar en natt i Taupo hos min vän Paul (som jobbade här på gården, men nu flyttat dit för ett nytt jobb) och tar sedan nattbussen upp till storstaden. Lämnar alltså det som varit mitt hem det senaste halvåret på tisdag, lunchtid, och tidigt på torsdag morgon anländer jag till flygplatsen i Auckland för att möta upp min roadtripkompis som flyger ner från Stockholm. Skärtorsdag. Påsk. Och samma dag plockar vi även upp en campervan från Escape Rentals och kör iväg ut på äventyr. Vart vi kör först? Det vettetusan. Vart vi känner för, men det lutar nog mot någon relativt närliggande strand. Vi lär vara rätt trötta båda två, efter x antal timmar på resande fot.

Godnatt på er.

Maybe there’s a way out of the cage where you live

Tillbringat dagen på havet och Whangaehu Beach med Paul vid hans strandhus. Träffade sedan Lydia och några andra kompisar på en pub inne i byn. Bra söndag. Härlig höstdag. Mindre roligt att säga hejdå till inte bara en, utan två vänner, som nu lämnar Waipukurau för nya äventyr på annat håll... Nåja, jag har ju bara 2,5 vecka kvar själv också, sedan är det min tur.

Låter bilderna tala för sig själva. Det är något speciellt med havet. Så fridfullt och rogivande. Kände mig genuint lycklig där ute i det blå.

Cape Turnagain.

Fisk!!

Ser ni pingvinen?!

Glad jag får köra båt.

Tog mig ett dopp i det blå. 17°C.

Parkerade mig här resten av dagen.

Smakade på feijoa som jag plockade från en buske bakom huset.

Sedan körde jag hemåt igen.

Barfotaväder.