Midsommartvåtusenelva

Hmm, det här med att inte kunna sova och sitta uppe länge om nätterna börjar tydligen bli en dålig vana för min del, och därför tänkte jag nu istället berätta om mitt midsommarsfirande.

På fredag morgon steg jag upp vid åtta och cyklade iväg till S-Market och jobbade i tre och en halv timme; butikens sex kassor var alla öppna den sista timmen, men trots det hade vi flera meter långa köer! Stressigt? Lite. Efter jobbet åkte jag ut till vår villa i Petsmo, tillsammans med mamma, pappa, lillebror och katterna.
Efter tjugofem minuters bilfärd och tio minuter med båt anlände vi till "Playa del Aspen" (som mina föräldrar så fint valt att kalla sommarstället, istället för det mindre graciösa Aspskär som det egentligen heter). Ganska snart kilade jag över till farföräldrarnas gamla villa, som ligger hundra meter till höger om vår, och blev bjuden på wienerbröd och kaffe av faffa och hans flickvän. Ett par timmar därefter hade min mor fixat till en så utsökt middag att det vattnas i min mun av bara tanken: potatissallad, kassler, baconlindade champinjoner... Om nom nom.

Mätta i magen eldade vi sedan igång bastun, som när den uppnått 60 grader avnjöts sjungande i sällskap av lillebror och en cider (för att dessutom förstärka den finska stereotypen hade vi såklart två stycken björkkvastar att svalka oss med i hettan). I väntan på detta, för en riktig bastu värms ju inte upp på några få minuter, erbjöd jag mig dock att underhålla lillebror, och övertalade därför denne att följa med mig på en vandring runt ön; vi hoppade på stenar, pussade på trollsländor, smög på villagrannar, letade efter gäddor i vassen och viftade undan myggor.

Ännu lite senare, runt 11-12, fick jag ett samtal av min käre gamle klasskompis Filip som tyckte synd om mig för att jag var på villan med mina föräldrar samtidigt som de hade fest på hans villa, som befann sig bara några öar och knop bort. Efter lite funderande från hans sida, huruvida ölen de druckit hade någon betydelse ute till sjöss, så startade de motorn på sin båt och körde iväg för att rädda mig från mitt öde! Tre glada pojkar vid namn Filip, Rasmus och Johan kom således och hämtade mig, varav den sistnämnde var iklädd en vacker huvudbonad föreställande en höna, och så körde vi till festen!
Jag blev bjuden på både efterrätt och dryck, och hade det mycket trevligt tillsammans med de andra glada flickorna och pojkarna. Så sent som klockan fem på morgotkvisten ("morgot, höhöhö" var det någon som i något skede tyckte var skitkul) bjöd den kalsongklädde värden på rytmiska melodier på sin bongotrumma, för att alla skulle avsluta midsommarnatten och somna in på bästa sätt. Jag blev omtänksamt nerbäddad i soffan. Tack (till Filip och de övriga för mycket trevligt sällskap och många goda skratt) och förlåt (till Rasmus för att jag spillde en halv ölburk på hans strumpor)!

Följande dag var jag rysligt trött, och låg mest i solskenet och sov eller läste på min bok, efter att familjen hämtat tillbaka mig igen. Dessutom bjöds det även på lördagen på himmelskt god mat och senare på kvällen blev det återigen bastubad, och korv därefter. Söndagen fortsatte jag med läsandet och sedan brummade vi hem till Vasa igen.

Trots att jag hade tänkt mig en lagom tråkig och händelselös midsommarhelg så kom den att bli så mycket mer än det. Jag har haft det riktigt trevligt! Tack allihop!