Vad besviken man kan bli. Jag försöker och försöker igen, men får ingenting tillbaka. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; jag är trött på att vara den enda parten som försöker kämpa för att hålla vänskapen vid liv! Det är mer än vad jag orkar med, och egentligen har jag passerat den gränsen för länge sedan. Vill inte du så vill väl inte jag heller.
Aww, nu förstår jag.. *stor kram* VI kan iaf busa sen då jag kommer hem :D
SvaraRaderaPusi pusi
Gissa he du sku fatt sen då du läst dehe :] jaaa! ja saknar dej!!
SvaraRaderaförstår presis vad du menar där. *känner igen sej*
SvaraRadera