lördag 28 september 2013

A little field trip with the youngsters

Det blev en liten tur med två unghästar och barnens två pownies till ponnyklubben idag! Ett stort, inhägnat område med massa olika terränghinder. Otroligt bra övning för både unga ryttare och hästar! Chefen och jag letade upp några lagom stora och fina hinder och så hoppade hon över dem med de två femåriga ållarna, Kumera och Magic, medan jag tog massvis med foton. Båda hästarna är till salu, så förhoppningsvis lockar bilderna eventuella köpare... Det blåste som f*n idag. Äckligt mycket faktiskt.

Nu då? Tja, det är lördagskväll och jag och Catherine (den andra hästskötaren) tänkte köra in till byn och handla lite glass och chinese take-away. Sen kanske titta på nån film, om det kommer nåt bra på tv. Det är en mycket välanvänd tv vi har här, vill jag lova er. Och sköna soffor och fåtöljer har vi också. Även de används flitigt i vårt lilla kollektiv. He va he för idag! Hoppas ni allihopa får en superbra helg! 

De två första bilderna är på stoet Magic och Claire, de två sista är valacken Kumera, först med chefen och sedan en med mig! Och jepp, här rids det för det mesta i jeans.





onsdag 25 september 2013

To town and back

Igår hade jag en ledig dag, så då passade jag på att köra in till byn, Waipukurau, med den gamla, röda, skruttiga Toyotan med automatväxel. Helt själv! Det är ju tur att jag är van med vänstertrafik efter mitt år i Irland. Det tar ungefär 5-10 minuter att köra till byn, och det är bara raka vägen dit så det är inte direkt svårt att hitta.
Väl framme gick jag till posten och ansökte om ett IRD-number, och därefter vidare till banken för att prata med en tant och fixa mig ett bankkonto. Nu har jag även nyzeeländskt telefonnummer, så det är alltså via mitt prepaid simcard som jag nu har internet. Misstänker dock att jag kommer att använda upp mitt mobila data onödigt snabbt, internetberoende som jag är... Det är alltså inte obegränsad internetåtkomst jag har, så kan tyvärr inte uppdatera er varje dag! Nåja, får se hur länge det håller innan jag måste ladda på det igen. Nu måste jag sova så jag orkar upp klockan sju imorgon bitti. Hoppas på en lite mindre blöt dag imorgon.




tisdag 24 september 2013

Hong Kong International Airport

När jag flög till Nya Zeeland mellanlandade jag i Hong Kong. Hade gärna stannat kvar där några dagar, för jäklar vad fint det var runtomkring flygplatsen! Spenderade bara två timmar där, tyvärr. Snygg outfit hade jag också... mjukisbyxor och huvtröja och stallskor, yeah! Bekvämt ska det vara om man ska flyga i över ett dygn.




måndag 23 september 2013

En snabb liten uppdatering

Hello y'all!
Ledsen för utebliven uppdatering, men det är lite dåligt med internet här i Nya Zeeland, förstår ni. Eller ja, har inget i huset där jag bor, men ska försöka fixa. Har iallafall skaffat mig ett nyzeeländskt telefonnummer idag, så förhoppningsvis kan jag använda internet på det. Tror det ska funka. Och gör det det, så lär Instagram uppdateras ofta!

Hursomhelst, här är otroligt vackert, och gården jag bor och jobbar på är stor som sjutton och massa fina djur överallt. Hästar, får, kor, höns, hundar, katter... Det är verkligen så bonnigt och lantligt det bara kan bli. Och jag trivs bra än så länge, förhoppningsvis ännu bättre när jag väl lärt mig allt och fått nån slags rytm på det hela. Känner mig fortfarande lite virrig efter mina fyra första jobbdagar, men det tar sig. Snart flyter det nog på. Otroligt fina hästar, välmusklade, modiga och med ett fantastiskt lynne. Har ridit tre av dem redan, lär bli många fler! Första tävlingen var vi på igår, även det gick bra. Ni skulle se några av vägarna vi körde på... Wow. Galet fint, men inget för fegisar.

Lovar bjussa på bilder nån gång snart, tills vidare hänvisar jag, igen, till Instagram. Sköt om er där hemma! Puss och kram på er!

söndag 15 september 2013

HEL, terminal 2, gate 36

Helsingors Vanda. Väntar. Om en kvart är det dags för boarding på det första flyget, destination London, och efter det kliver jag ombord på det första av två långflyg. Elva timmar och trekvart till Hong Kong, tio timmar och femtio minuter till Auckland. Därefter ett kort flyg inrikes till Napier/Hastings och där ska jag bli upphämtad av hon som ska vara min arbetskollega och roomie de kommande åtta och en halv månaderna.

Många tycker att jag är modig som vill och vågar resa så långt bort. Är jag det? Kanske. Världen är så liten nu, så det känns inte så särskilt mycket konstigare än om jag hade flyttat tillbaka till Irland, vilket var min ursprungliga plan. Den största skillnaden är ju att nu måste jag ta tidsskillnaden i beaktande om jag vill prata med de där hemma. Och så missar jag ju julfirandet. Min första jul utan familjen. Det är nästan det som känns värst just nu. Tur att det är jul nästa år igen.

Har jag ens sagt vad jag ska göra i Nya Zeeland? Nåja, om jag inte har gjort det så kan jag ju berätta nu att jag ska jobba med hopphästar. Hästskötare. Kommer antagligen att rida, fixa, städa, tvätta och pyssla väldigt mycket om vardagarna, och på helgerna blir det till att resa runt i landet på olika hopptävlingar. Hästjobb är inget någon gör för att tjäna pengar och bli rik, utan jag gör det bara för att jag vill och för att hästar är det jag brinner mest för just nu. Förhoppningsvis hinner jag fundera på vad jag vill göra sen under de månader jag är där borta på andra sidan jorden.  Det blir nog bra det här.

Vi hörs när vi hörs! Puss och godnatt!

lördag 14 september 2013

My very last evening at home

Sista kvällen hemma. Jag fixar med det sista, och springer samtidigt av och an och kollar hur det går för pappa som håller på att installera och leka med nya hemdatorn. En stationär HP. Snabb, visserligen, men herregud så mycket mer komplicerat allt är än Mac?! Once you go Mac, you never go back. Så är det bara.

Anyway. Jag har sagt hejdå till de flesta. Cyklade iväg till stallet tidigare ikväll och kramade om pållemi en sista gång. Igår hann jag med att träffa flera kompisar, och tidigare i veckan hälsade jag på bästa släkten och kusinernas alla små bebisar. Mycket har jag hunnit med, men inte allt. Inte mycket att göra åt det nu dock!

Imorgon bitti tar jag tåget (som kostade mig 70 f-cking euro) ner till Helsingfors, och därifrån påbörjar jag sedan min långa flygresa down under. Från det att jag lämnar HEL och anländer till AKL (Auckland) tar det 30 timmar. Det är äckligt mycket och jag kommer vara äckligt trött... men det är det säkert värt. Ser iallafall fram emot att få komma iväg. Äntligen dags för ett nytt äventyr!

Lovar att försöka uppdatera lite längs vägen om jag bara hittar gratis WiFi. Annars blir det när det blir, helt enkelt. Ha en mysig höst, vinter & vår nu hörrni, så ses vi till nästa sommar igen.

Hejdå Finland, hej Nya Zeeland!

torsdag 12 september 2013

Longering på schemat

Jag hängde med Jenny till stallet idag, och ombads visa lite hur jag brukar göra när jag longerar. Så då fick det bli så. En liten snabbkurs i longering, med andra ord! Kessu skötte sig utmärkt, och lyssnade faktiskt bättre än vad jag förväntat mig. Riktigt fin var han också, rörde sig aktivt och sökte sig framåt och neråt självmant helt utan inspänningar. Först visade jag lite tekniken och sen så fick Jenny prova själv, och det gick jättebra! Efter 20 minuters longering avslutade vi sedan och gick ett varv till Byträsket och tillbaka. Duktig gammelgubbe.







onsdag 11 september 2013

Because you are beautiful no matter what

Jag kommer somna med ett nöjt leende ikväll, för det har varit en riktigt skön tisdag faktiskt. Härligt väder och toppenbra sällskap.

Började dagen med att sova länge, men eftersom jag ändå ska svänga dygnet snart så är det väl lite mera okej? Åt frukost, drack kaffe. Tvättade ett par skor. Körde därefter till stallet och ryckte hästens man, för kort man är hundra gånger finare än en halvlång! Borstade, kramade. Sedan kom Jenny också dit och vi sadlade och gick iväg på en nästan 2 h lång promenad i Västerviksskogen och längs Västerviks villaväg. Gissar på att det rör sig om ungefär 7 km. Underbart väder! Att gå i t-shirt och svettas i mitten på september hör kanske inte till vanligheterna. Jag kommer antagligen ha träningsvärk i benen imorgon, men hästen var fantastiskt duktig och modig, som vanligt, och mitt hjärta sväller av kärlek till honom. Älskade, underbara Kessu.

Innan jag körde vidare till stan för att mysa med Fia och hennes två kissekatter svängde jag hem inom för att byta kläder och fräscha upp mig lite. Sedan blev det soffmys, bus med katterna, killsnack och tevetittande i några timmar, med en liten matpaus i form av hamppare (alltså hamburgare). Fina vännen min, jag önskar dig verkligen allt gott i världen, för det är du värd!
Är nu hemma igen och har redigerat ett par bilder från dagens skogstur som jag tänkte visa er innan jag säger godnatt.


Så, godnatt på er! Och just det, ett stort tack till världens bästa Linn för schabraket och luvan från Equiline som Kessu så fint poserar i på bilderna!

lördag 7 september 2013

Playa del Aspen

Ja, jag är hemma i Vasa nu. I lilla, trygga, fina, tråkiga Vasa, som jag både älskar och avskyr så mycket. Är det inte lite konstigt hur en plats kan väcka så många och olika känslor?

Igår åkte jag ut till villan med familjen. Vår alldeles egna sommarstuga ute i Petsmo skärgård. Redan när vi körde ut från hamnen med båten kände jag hur lugnet och lyckan spred sig i kroppen. Doften av saltvatten. Skog. Höst.
Mamma fixade en helt underbart god middag som vi alla njöt av i kvällssolen på terassen, medan båtarna körde förbi i farleden framför. Ett glas rött. Och sen ett till. När det redan hunnit bli mörkt så gick jag i bastun och svettades, badade naken. Lade mig sedan ner på bryggan och tittade på stjärnhimlen, och wow, vilken himmel! Det kryllade verkligen av stjärnor! Efter att ha sett flera satelliter glida fram och stjärnfall efter stjärnfall gnistra till så var det dags att krypa ner under täcket.

Morgonen därpå vaknade jag visserligen upp ännu mer förkyld och sliten, men dagen blev ju fin ändå. Solen sken och vi åt morgonmål på terassen, med utsikt över vattnet. Efter en kaffekopp traskade sedan syrran och jag iväg in i skogen och bar hem oräkneligt många stockar som pappa sågat tidigare i sommar. Ved behövs ju för nästa sommar med. Svettiga och smutsiga blev vi, och belöningen var sedan ännu en fantastiskt god middag. Sedan åkte mina syskon och jag hem till Gerby igen.

Alltså. Villan. Skären. Vårt eget "Playa del Aspen". Jag vet inte om ni förstår hur otroligt härligt och hur fint det faktiskt är. Jag älskar det.