söndag 30 mars 2014

Maybe there’s a way out of the cage where you live

Tillbringat dagen på havet och Whangaehu Beach med Paul vid hans strandhus. Träffade sedan Lydia och några andra kompisar på en pub inne i byn. Bra söndag. Härlig höstdag. Mindre roligt att säga hejdå till inte bara en, utan två vänner, som nu lämnar Waipukurau för nya äventyr på annat håll... Nåja, jag har ju bara 2,5 vecka kvar själv också, sedan är det min tur.

Låter bilderna tala för sig själva. Det är något speciellt med havet. Så fridfullt och rogivande. Kände mig genuint lycklig där ute i det blå.

Cape Turnagain.

Fisk!!

Ser ni pingvinen?!



Glad jag får köra båt.
Tog mig ett dopp i det blå. 17°C.




Parkerade mig här resten av dagen.

Smakade på feijoa som jag plockade från en buske bakom huset.


Sedan körde jag hemåt igen.


Barfotaväder.

tisdag 25 mars 2014

NRM Horse of the Year Show 2014

Efter en och en halv dags ledigt efter förra veckans tävlingar är det nu snart dags att påbörja den nästnästsista jobbveckan. Tre veckor kvar!? Hjälp.

Så, för en vecka sedan, tisdag morgon, lastade vi in våra fem topphästar (plus en liten miniponny) i lastbilen och körde iväg 60 km norrut till Hastings och Hawkes Bay Showgrounds, för det var dags för säsongens sista tävling. Det var inte bara säsongens sista, det var även säsongens största. Faktum är att NRM Horse of the Year Show lär ska vara det största hästevenemanget på södra delen av jordklotet! Coolt.
Tidiga morgnar (väckning 06:00), sena kvällar, bajamajor, sovsäck och skitiga händer i fem nätter och sex dagar. Som jag har sagt förut, att jobba med hästar innebär allt annat än lyx och glamour... Det är tur att jag fortfarande älskar dessa fantastiska djur, trots bett och sparkar och sura miner från dem.

Hur gick det då? Tja, sådär. Hästarna har hoppat allt från 120cm till 145cm, och i lördagens Premier Stakes (145cm) lyckades Simon och Midway Smooth Dude knipa till sig en sjätte plats! Inte illa. I övrigt har de inte plockat placeringar under veckan som gått, men vad gör det när hästarna presterat bra och hoppat duktigt ändå. De är helt klart värda lite vintervila nu. Dessutom vann ju Claire och Tipsey faktiskt hela Grand Prix-serien i Nya Zeeland, och det om något är ju beundransvärt.
I fredags deltog tioårige Tim och ponnyn Choco i ett steeplechase. Ponnygalopp. Hur kul som helst! Och en fin fjärde plats tog han, efter att ha fuskat lite genom hörnen. Publiken skrek av skratt, för det var verkligen kaos inne på stora arenan med alla små ponnyer överallt och här och där.
På söndagen, innan vi körde hem igen, var det så dags för The Olympic Cup. Vinner man den så vinner man den ärofyllda titeln 'Horse of the Year', och vann gjorde Katie McVean med sin Dunstan Springfield, för femte gången! Gravid i 23:e veckan är hon också. Imponerande.

Bilder från veckan som gått nedan. Sorry för bildbomb!




 



















söndag 9 mars 2014

The Sunrise Walk

Varning för fotobomb! Min och Georgies utflykt till the Sunrise Hut i Ruahine Ranges får porträtteras genom bilder. Det kan ändå inte beskrivas med ord, det är en alldeles för mäktig och häftig upplevelse för det. 1300 m.ö.h. var vi iallafall, tog oss upp i solnedgången, 5 km uppförsbacke, sov på en madrass i sovsäck bredvid kaminen, vaknade upp med soluppgången och gick sedan ner igen, bara för att ta oss vidare ut till Ocean Beach för att catcha lite bruna. It really was an amazing and breathtaking experience.

Photos taken with both my Canon Digital Ixus and Nikon D300.

PM:







AM: