Inte så farligt

Jag inser nu, efter ett oroligt samtal från min mor, att mitt förra inlägg nog kan tyckas aningen depressivt och negativt. Det var fel av mig, för hur mycket jag än längtar hem, så är jag inte beredd att ge upp detta ännu. Det finns fortfarande alldeles för mycket jag vill se och uppleva! Sommaren till exempel, jag är säker på att detta kommer att bli en alldeles fantastisk sommar, bara den vill infinna sig någon gång.
Jag trivs här. Irland är ett fantastiskt land, språket är underbart (och långt ifrån brittisk engelska, kan jag lova er), naturen är obeskrivligt vacker, människorna är trevliga... och vädret är omväxlande. Solbränna har jag redan, i ansiktet och på händerna, så jag håller tummarna för att bonnabränna är på modet i år! Ehrm.

Jag har lite sådär smått ställt in mig på en semestervecka hemma i Finland i slutet på sommaren. Före det får jag besök av mina föräldrar och lillebror, och jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över att äntligen få dela min glädje, över landets skönhet, tillsammans med någon som står mig nära och som pratar samma språk som jag! Det är mindre än en månad tills de är här, och jag har redan varit här i Irland en månad nu, så en till lär väl gå snabbt.

Grattis Petra, min fina syster som fyller 18 år idag!