måndag 26 juli 2010

That's where it all went wrong

Den 2:a mars detta år, medan jag ännu var bosatt i Irland, skrev jag ett inlägg om hur lycklig jag var med mig själv och mitt liv just då. Jag skrev att allt känns för bra för att vara sant, och att det nog snart måste gå fel någonstans. För att vara sådär lycklig är få förunnat.
Nu idag kom jag på var det vände. Var det gick fel. Och än en gång samlas den där välbekanta, stora och obehagliga klumpen i halsen. Det största felet med min förlorade lycka, är att jag lämnat kvar mitt hjärta i fel land. Jag åkte tillbaka till Finland, som just nu bara känns fel, fel, fel.

Plötsligt känns tanken på att flytta till Sverige inte alls så skrämmande längre. Det är iallafall ett steg närmare mitt "hem". Irland.

(Jag tror inte att denna saknad är en övergående fas, så det är lika bra att ni vänjer er vid att jag tjatar om den.)

3 kommentarer:

  1. Ja föstår EXAKT! va du talar om. Känner precis likadant jag också. De suger.

    SvaraRadera
  2. Jag förstår dig. Men du tar nu ett steg vidare i livet när du far till Malmö. Du är på språng! Malmö, Skåne och Kph är bra, jag lovar dig. Fast ibland är vintern lite tråkig där.

    SvaraRadera
  3. Ina - vad bra, för ibland känns det som om jag blir lite trött på mitt eget tjatas... men det kan liksom int hjälpas :) this sucks.

    Chorizo - Tack för de uppmuntrande orden! Vintern är säkert bättre i Malmö än vad den är i Vasa ändå.

    SvaraRadera