lördag 12 april 2014

Thank you for everything, Mt Herbert Farm

Shit. This is it. My last working day at Mount Herbert Farm is now over.

Sju månader har gått sedan jag anlände till gården och stugan, jet-laggad, nyfiken och förväntansfull. Efter en vilodag sattes jag i arbete och har arbetat i princip nonstop sedan dess, med tre dagars julledigt som längsta lediga period. I övrigt har det varit 5,5 dagars arbete per vecka, 7:30 till 17:30, och tävlingar var och vartannat veckoslut, då med ännu tidigare starter och sena kvällar. Sju månader av fina hästar och skitiga händer, skratt blandat med svordomar, fantastiska upplevelser på hästryggen blandat med bett och sparkar. Det är ingen glamourös sport och livsstil detta, men det är trots allt hästarna som håller mig över ytan.

Jag kan inte med ord förklara hur mycket detta jobb har betytt för mig. Är nu ännu en livserfarenhet rikare och kan med stolthet lägga till "showjumping groom" på mitt CV. Hästskötare för två av Nya Zeelands bästa hoppryttare, varav ena vann den ärofulla Grand Prix-serien i landet för säsongen 2013/2014 och den andra kom på en beundransvärd sjätte plats. Två drivna och kunniga personer med livslång erfarenhet inom branschen, och med fantastiska personligheter.

Inte nog med att jag fått nya kunskaper gällande hästar och ridning, men efter sju månader på en stor bondgård med tusentals får, hundratals tjurar och kalvar, ett femtiotal hästar och ett par grisar kan jag även vara glad för den inblick jag fått i typiskt nyzeeländskt "farm life" och kultur. Hur stor är chansen att jag skulle få valla får till häst och flaskmata moderlösa lamm och föl hemma i Österbotten? Eller mata grisar med mina egna matrester och akta mig för nyfikna och potentiellt ilskna tjurar när jag hämtar hästar ur hagar? Inte jättestor, tror jag.

Så, jag har Claire och Simon att tacka för mycket. Nu återstår bara ett par dagar av städning, fönstertvätt och packning av resväskan, för på tisdag bär det iväg norrut till Taupo och därefter Auckland. På torsdag morgon möter jag upp min kompis Alexander på flygplatsen och så hämtar vi vårt fordon och hem för den kommande månaden. Sedan rullar vi iväg på äventyr. Roadtrip i Nya Zeeland, med frihet och minimal planering att se fram emot. Vi kör helt enkelt dit vi vill och gör det vi känner för för dagen. Två månaders semester för min del innan jag återvänder hem till mitt fosterland och hemstad för en sommar med familjen och min egna häst. Förhoppningsvis får vi njuta av vackert höstväder i ett av världens vackraste länder, innan vi flyger iväg till en paradisö för att bättra på brännan innan hemfärd. Det är oerhört ledsamt att ta farväl av gården och alla människor och djur jag lärt känna under den tid jag varit här, men oj, vad jag ser fram emot lite välförtjänt ledighet!

To make a long story short, thank you for everything, Mt Herbert Farm and the Wilson family! I'm grateful for all the wonderful memories and useful knowledge you've given me and hoping that one day I will be able to return to see you all again. Thank you Claire, Simon, Helen, Catherine, Georgie, Lydia, Paul, Max and all the other awesome people I've met – you will be missed! Xxx

2 kommentarer:

  1. Helt sjukt att det var mer än ett halvår sedan vi sågs. På sätt och vis känns det som igår, jag kan höra ditt härliga skratt inuti mitt huvud och jag minns alla härliga stunder vi haft ihop men å andra sidan känner jag en stor saknad efter en bästa väns kram. Hoppas innerligt att vi kan ses i juli! Ha det nu helt underbart på din långa semester! Mvh en vän som saknar dig. Och nej, inget har hänt haha.

    SvaraRadera
  2. Haha ååh sötnos, vad jag saknar dig med!!! <3

    SvaraRadera