Regnet har öst ner i princip hela dagen här i Waipukurau. När kommer sommaren egentligen? Hovslagaren skojade med mig idag och sa att jag får sluta dansa nordiska regndanser nu, för såhär vått och kallt brukar det inte vara såhär års. När solen skiner så är det varmt, som sommaren hemma ungefär, men är det en dålig dag som idag så är det inte alls kul. Blöta strumpor luktar inte gott, kan jag lova er.
Men vet ni vad? I fredags kväll, när vi var nere i Carterton på hopptävling, fick vi föl nummer tre. Ett litet sto! Dessvärre var det något som gick fel vid födseln, plus att hon var lite för tidig, så hon kunde inte resa sig upp själv. Tack vare fantastiska grannar och diverse folk i närheten så överlevde hon ändå, och idag reste hon sig upp helt själv för första gången! Ännu har hon inte druckit direkt från mammans spenar, utan bara från nappflaska (men med mammans mjölk), så det är nästa kritiska moment. Att få henne att förstå att det är från mammahästen maten kommer ifrån och inte mammamänniskorna. Gosig är hon iallafall... Twiggy. Så kallas hon iallafall för tillfället, på grund av de långa och vingliga benen, hihi. Och viljan att leva har hon, för annars skulle hon inte vara där hon är idag. Det är lite häftigt faktiskt, att få vara så nära ett litet föl. Att hjälpa henne stå och gå och äta. Att överleva.
Dags att sova, imorgon är det en ny jobbig dag i regnet och förberedelser inför helgens hopptävlingar inne i byn med x antal hästar. Godnatt och godmorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar