Jag kan om jag vill

Efter att ha jobbat kvällstur så körde jag ut till stallet och motionerade min häst lite. Lyckligtvis är hältan borta nu, så jag longerade en stund i alla gångarter på ridplan. Han var fin, som vanligt!

Snäll som jag är har jag dessutom gått och lovat grannflickan på tretton år att hon ska få sköta Kessu ett par dagar i veckan nu denna månad, och imorgon är första dagen... Får se hur hon klarar det, vet inte hur van hon är att hantera hästar egentligen. För säkerhets skull skrev jag en lapp med lite instruktioner och förslag på hur man handskas med min gamle havremoppe - på finska! (!!) Jag kan tydligen lite finska ändå, om jag bara anstränger mig. Fast det finns säkerligen massvis med fel i texten, men äh, så länge hon förstår vad jag menar så är jag nöjd.

Imorgon kväll, när jag slutat jobbet, tänkte jag köra tjugo mil norrut till mina barndoms älskade stränder i Kalajoki, där mina föräldrar och lillebror befinner sig som bäst. Vädret visar visserligen inte någon särskilt trevlig prognos för de kommande dagarna, men lite mindre regn än här nere i Vasa lär det iallafall ska vara. Och Kalajoki är alltid Kalajoki!