måndag 12 november 2012

För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla

Lyssnar på Lars Winnerbäck ikväll, just like I did a few years ago. Fina texter. Hade nästan glömt bort hur mysig musik han gör.

När jag lyssnade som mest på Lasse var jag tonåring. Om en vecka blir jag 23. Visst, jag är fortfarande ung, vacker, har hela livet framför mig, bla bla bla och såntdär, men jag är samtidigt ganska säker på att jag som sextonårigt Winnerbäck-fan nog trodde att jag skulle göra andra, mer spännande, saker än att sitta här och lyssna på samma låtar som jag gjorde då. Tiden går så jävla snabbt.

Bjuder på en liten nostalgisk egotripp här nedan. Året var 2006. Jag var 16 år.
 

5 kommentarer:

  1. Fniss, precis, he va jag väl där! ;)

    SvaraRadera
  2. Oh I hear yah sister!
    Fyllde ju då 22 här om dagen och jesus kristus va de börjar krypa i mig! Jag har ju varit hemma i Sverige i ungefär 1½ år nu, och jag börjar få lite panik över att jag måste BORT igen!
    Även om jag vet att jag gör 'nyttiga' saker som utbildar mig och att jag utvecklats massor i ridningen så känns det ändå som om livet står still så fort man är hemma =O
    Jag måste ut på nya äventyyyyyyyr!
    Min Englandsskola MÅSTE höra av sig snart så jag får lite ro i min luffarsjäl =P

    SvaraRadera
  3. Men eller hur Maja! Sjuuukt tråkigt att sitta still för länge på ett och samma ställe!

    SvaraRadera
  4. Guuud vad gullig du var ^^

    SvaraRadera