söndag 21 december 2008

Lycke & Figo vs. Bo-Göran

Min lilla bebis har plötsligt blivit stor. Sitter hemma i Gerby nu och är barnvakt åt föräldrarnas två små kattungar som de fick igår, och konstaterar vemodigt att min lilla Bo-Göran verkligen börjar bli stor kisse nu.
Han har redan lyckats skrämma Lycke och Figo så till den grad att de nu hela tiden är på sin vakt och till och med misstänksamma mot varandra! L flög redan på mitt ansikte i självförsvar, i tron om att det var den enorma B-G som flyttade sig på soffan. Stackars paranoida lillkisse. F däremot verkar vara en lugn och cool kille. Typiskt kattfröknar att vara såna aggressiva nervvrak!

Var till stan en sväng med Mikki igår och köpte en ring från Glitter. En ring! Jag som aldrig förut använt någon sådan! Mest av skräck för att sedan inte kunna få av eländet från mina korvfingrar. Med tvål eller handkräm lyckas det ändå ganska bra, till min stora förtjusning.
Ringen var alltså steg två på min mission att förvandla korvarna till kvinnofingrar. Jag ska nämligen sluta bita på naglarna! Nu har jag bestämt mig (sedan jag provat ett rött nagellack jag råkat köpa och blev kär i). Och jag har redan varit obiten i över en vecka. Måste vara rekord. Jag är stolt över mig själv.

Igår kväll blev det då inflyttningsfest hos Daniela. Hur man kan lyckas få en sån fantastisk lägenhet mitt inne i stan och till det struntpriset har jag svårt att förstå. Trevligt hade jag iallafall! Fortsatte sedan kvällen med att brumma runt i staden med Fia och konstaterade bittert att min Opels framlyktor inte riktigt är som de ska. Så, vem kan något om bilar och vill berätta för mig vad som är fel?
Städningen igår lyckades till hälften, förresten. Fick tvättat en maskin full med kläder, samt diskat, så jag antar att jag bara kan vara nöjd en liten stund. Golvtvätten lyser nämligen med sin frånvaro. Gah, vem kom på detdär med "julstädning"?! Isåfall ligger jag risigt till med deadlinen.

Hade ju egentligen planerat att sticka ut till stallet, men frågan är om jag vågar lämna dessa små pyren ensamma med slagskämpen min? Kan bli svårt att förklara för föräldrar och syskon att deras små gulltussar fallit offer för Bo-Göran den förskräcklige.

7 kommentarer:

  1. DU ha tänkt SLUTA BITA PÅ NAGLARNA?! OMG!! Ännu finns de hopp i världen :D

    Haha nä skämt osido. Bra Malin ;)

    Syns imårron!

    SvaraRadera
  2. Weweweweee :D JA!
    Ja ringer åt dej as soon as jag ha sluta jobbet imorn!

    SvaraRadera
  3. Myysiga katter, i synnerhet den till vänster! Är det en skogskattkorsning?

    Jag är så kattsjuk just nu, och inte blev det bättre av att jag var på snabbvisit hos föräldrarna och klappade en sömnig luddboll. Börjar leka med tanken på att skaffa katt nu när jag ska få fler kvadratmetrar att röra mig på och allt - men det känns fortfarande väldigt konstigt att föreställa sig en innekatt i lägenhet.

    SvaraRadera
  4. Då är vi två som försöker slut bit på naglan. Ja ha faktiskt hålli mej obiten nu ett bra tag. Men e noga me ti allti ha nagellack på. :P Fö då di e fin så vill man ju inte föstör dem. :)

    SvaraRadera
  5. Ika - mamman till dem borde vara halvt norsk skogskatt, tror jag! Skaffa katt, urmysigt att vakna upp med en luddboll runt huvudet :)

    SvaraRadera
  6. Oj, ovanstående kommentar var alltså från mej, Malin, men jag var på Annas dator och därför kom det från henne... :D

    SvaraRadera
  7. Åh vilka söta kissemissar. :)

    SvaraRadera