I fredags skulle jag kvällsmata hästarna efter jobbet, trodde jag. Utan andra tankar körde jag glatt iväg dit och trampade in i ett nersläckt stall och TADAA! Vem står där om inte hela halva stallgänget?! Dessa fantastiska människor hade planerat en överraskningsavskedsfest för mig i ett par veckor och hade samlats där för min skull!
Jag blev otroligt rörd och hade inte långt till tårar. När jag sedan fick en huvtröja med en bild på mig och min häst och texten "We miss you - Stallgänget" blev jag ännu mer rörd. Samt en förstahjälp-väska med bl.a. kondom, värkmedicin, trosor och salmiak - allt för att jag ska klara av min vistelse i Irland! Hur gulliga stallkompisar har inte jag då? Blev uppföst till stallvinden och bjuden på sallad, chips och sprit, och så pratade och skrattade och kramades vi hela kvällen lång.
Tack, tack, TACK till er alla för att ni ordnat festen och för att ni är de fina människor ni är!
Igår, lördag, fyllde min vän Sara 20 år och det firade vi med en fest i Gillestugan ute i Gerbyskogen. Grattis gumman!
Även det blev en mycket rolig och härlig kväll i fint sällskap och med mycket alkohol. Vi skrattade och dansade och sjöng och mådde bra. Natten slutade sedan på ett mindre trevligt sätt, och jag förstår inte hur en människa kan ha så lite respekt och moral för sina vänner och syskon.
Vill bara påpeka det för mina vänner, att ni verkligen är guld värda. Tråkigt att flytta bort nu när man har kommit några av er närmare, men ni finns alltid i mitt hjärta och jag finns alltid där för er om ni behöver mig!
Så, tack för en minnesvärd kväll.
Detta blir ett långt inlägg, men det finns så mycket att berätta, så jag kan inte sluta riktigt än.
Katriina och jag körde iväg hem till hennes pappa i Tervajoki och kikade på var Kessu kommer att bo i sommar. Jättemysig hage på deras bakgård! Katriina är den som kommer att ta hand om min häst när jag är borta, och jag är säker på att han kommer ha det bra. Nu ska bara fodervärdsavtal skrivas.
Det är snart bara två veckor kvar. Allvaret och verkligheten med min resa börjar sakta men säkert gå upp för mig. Och lite skrämmande är det.
Jag blev otroligt rörd och hade inte långt till tårar. När jag sedan fick en huvtröja med en bild på mig och min häst och texten "We miss you - Stallgänget" blev jag ännu mer rörd. Samt en förstahjälp-väska med bl.a. kondom, värkmedicin, trosor och salmiak - allt för att jag ska klara av min vistelse i Irland! Hur gulliga stallkompisar har inte jag då? Blev uppföst till stallvinden och bjuden på sallad, chips och sprit, och så pratade och skrattade och kramades vi hela kvällen lång.
Tack, tack, TACK till er alla för att ni ordnat festen och för att ni är de fina människor ni är!
Igår, lördag, fyllde min vän Sara 20 år och det firade vi med en fest i Gillestugan ute i Gerbyskogen. Grattis gumman!
Även det blev en mycket rolig och härlig kväll i fint sällskap och med mycket alkohol. Vi skrattade och dansade och sjöng och mådde bra. Natten slutade sedan på ett mindre trevligt sätt, och jag förstår inte hur en människa kan ha så lite respekt och moral för sina vänner och syskon.
Vill bara påpeka det för mina vänner, att ni verkligen är guld värda. Tråkigt att flytta bort nu när man har kommit några av er närmare, men ni finns alltid i mitt hjärta och jag finns alltid där för er om ni behöver mig!
Så, tack för en minnesvärd kväll.
Detta blir ett långt inlägg, men det finns så mycket att berätta, så jag kan inte sluta riktigt än.
Katriina och jag körde iväg hem till hennes pappa i Tervajoki och kikade på var Kessu kommer att bo i sommar. Jättemysig hage på deras bakgård! Katriina är den som kommer att ta hand om min häst när jag är borta, och jag är säker på att han kommer ha det bra. Nu ska bara fodervärdsavtal skrivas.
Det är snart bara två veckor kvar. Allvaret och verkligheten med min resa börjar sakta men säkert gå upp för mig. Och lite skrämmande är det.
Å, vilken härlig överraskning! Det låter som ni haft roligt!
SvaraRaderaSkönt att läsa att du hittat någon som kan ta hand om Kesu! Och jag är säker på att du kommer ha det fantastiskt på Irland, och jag är så avundsjuk på dig! Men jag förstår såklart att det är nervöst!
Ja speciellt NU börjar det bli läskigt... två veckor kvar... uuuh. Men jaa, jag ser hemskt mycket fram empt det ändå!
SvaraRadera