Playa del Aspen

Ja, jag är hemma i Vasa nu. I lilla, trygga, fina, tråkiga Vasa, som jag både älskar och avskyr så mycket. Är det inte lite konstigt hur en plats kan väcka så många och olika känslor?

Igår åkte jag ut till villan med familjen. Vår alldeles egna sommarstuga ute i Petsmo skärgård. Redan när vi körde ut från hamnen med båten kände jag hur lugnet och lyckan spred sig i kroppen. Doften av saltvatten. Skog. Höst.

Mamma fixade en helt underbart god middag som vi alla njöt av i kvällssolen på terassen, medan båtarna körde förbi i farleden framför. Ett glas rött. Och sen ett till. När det redan hunnit bli mörkt så gick jag i bastun och svettades, badade naken. Lade mig sedan ner på bryggan och tittade på stjärnhimlen, och wow, vilken himmel! Det kryllade verkligen av stjärnor! Efter att ha sett flera satelliter glida fram och stjärnfall efter stjärnfall gnistra till så var det dags att krypa ner under täcket.

Morgonen därpå vaknade jag visserligen upp ännu mer förkyld och sliten, men dagen blev ju fin ändå. Solen sken och vi åt morgonmål på terassen, med utsikt över vattnet. Efter en kaffekopp traskade sedan syrran och jag iväg in i skogen och bar hem oräkneligt många stockar som pappa sågat tidigare i sommar. Ved behövs ju för nästa sommar med. Svettiga och smutsiga blev vi, och belöningen var sedan ännu en fantastiskt god middag. Sedan åkte mina syskon och jag hem till Gerby igen.

Alltså. Villan. Skären. Vårt eget "Playa del Aspen". Jag vet inte om ni förstår hur otroligt härligt och hur fint det faktiskt är. Jag älskar det.