lördag 24 april 2010

And so it's history

Sista dagen i jobb för familjen Freeley är över. Borde jag känna lättnad? Just nu känns det mest sorgligt. Jag kommer att sakna det.

Ikväll är jag och Niamh (deras nya hästskötare) inbjudna på middag hemma hos dem, så om en stund ska jag traska ner och avnjuta Michael's superba matlagning en sista gång.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag är nog lite i chock över att det är slut. Det känns inte riktigt verkligt ännu, att jag aldrig mer behöver gå upp på morgonen och mata hästarna och mocka boxarna och allt detdär. Det känns bara konstigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar