Jag avlider långsamt

Sakta, men säkert, tynar jag bort och förmultnar i min krapula-ångest. Jag vaknade upp imorse och kände mig på topp, trots ynka tre timmar sömn, men det välmåendet varade dessvärre inte särskilt länge. Plötsligt började det vingla febrilt i huvudet och ögonen vägrade hålla sig öppna. Frossan smög sig också den på efter ett tag. Hurra för baksmälla!

Intressant kväll och natt var det också. Haahaa.