Mera plaskas

Eftersom det är så galet varmt idag, så gick syrran och jag ner till hamnen med hästen. Han tyckte det var sååå skönt att bli blöt.

Oh baby, baby

Såhär såg det förresten ut hemma hos min kusin Niklas igår kväll, när vi hälsade på hans lilla familj. Jag och syrran fick se hans förstfödde son, Emil, för första gången, och han var alldeles bedårande charmig och ljuvligt söt! Inte konstigt att han då omringades av fyra kvinnor?
Inte nog med en bebis heller, för vi besökte även min andra kusin Micaela och hennes två underbara döttrar, Moa och Minea, som växer så det knakar. Med andra ord var det en riktigt fin dag fullproppad med jollrande, myspys och kramar.

Innan vi bänkade oss i morföräldrarnas soffa med en skål glass och jordgubbar och tittade på Allsång på Skansen (med vackra Måns som passligt nog invigde säsongen med Skåne-tema), så hann vi även med att uppsöka några sandpottar för några simtag i det varma vattnet. Sedan körde vi hem till Vasa igen.

Wazzuuup

Sov dåligt och för lite. Jobbat i butiken mellan 6 och 12. Mätaren visar på 40°C i solen. Jag har mycket att göra. Fortfarande ingen chaufför som med säkerhet kan köra min häst och en annan till Sundom ikväll. Dressyrläger i Vörå fredaglördagsöndag. Ont i halsen. Filmteam på hemmaplan för att filma syrrans pojkvän inför tv-serie om militären ('Drakan'). Hungrig.

Ni då?

Säg hej till Jakobstad

Så fort vi gjort oss i ordning ska jag, mamma och syskonen brumma iväg norrut och hälsa på släkten i Pedersöre/Jakobstad. Det är rysligt fint väder - definitivt shortsväder. Äntligen! Ser fram emot att få träffa min äldste kusins förstfödde pojke idag, som jag ännu inte fått se eftersom jag befunnit mig i Sverige. KUL!

Nu gnäller de på mig. Better hurry up. Hej!

Midsommartvåtusenelva

Hmm, det här med att inte kunna sova och sitta uppe länge om nätterna börjar tydligen bli en dålig vana för min del, och därför tänkte jag nu istället berätta om mitt midsommarsfirande.

På fredag morgon steg jag upp vid åtta och cyklade iväg till S-Market och jobbade i tre och en halv timme; butikens sex kassor var alla öppna den sista timmen, men trots det hade vi flera meter långa köer! Stressigt? Lite. Efter jobbet åkte jag ut till vår villa i Petsmo, tillsammans med mamma, pappa, lillebror och katterna.
Efter tjugofem minuters bilfärd och tio minuter med båt anlände vi till "Playa del Aspen" (som mina föräldrar så fint valt att kalla sommarstället, istället för det mindre graciösa Aspskär som det egentligen heter). Ganska snart kilade jag över till farföräldrarnas gamla villa, som ligger hundra meter till höger om vår, och blev bjuden på wienerbröd och kaffe av faffa och hans flickvän. Ett par timmar därefter hade min mor fixat till en så utsökt middag att det vattnas i min mun av bara tanken: potatissallad, kassler, baconlindade champinjoner... Om nom nom.

Mätta i magen eldade vi sedan igång bastun, som när den uppnått 60 grader avnjöts sjungande i sällskap av lillebror och en cider (för att dessutom förstärka den finska stereotypen hade vi såklart två stycken björkkvastar att svalka oss med i hettan). I väntan på detta, för en riktig bastu värms ju inte upp på några få minuter, erbjöd jag mig dock att underhålla lillebror, och övertalade därför denne att följa med mig på en vandring runt ön; vi hoppade på stenar, pussade på trollsländor, smög på villagrannar, letade efter gäddor i vassen och viftade undan myggor.

Ännu lite senare, runt 11-12, fick jag ett samtal av min käre gamle klasskompis Filip som tyckte synd om mig för att jag var på villan med mina föräldrar samtidigt som de hade fest på hans villa, som befann sig bara några öar och knop bort. Efter lite funderande från hans sida, huruvida ölen de druckit hade någon betydelse ute till sjöss, så startade de motorn på sin båt och körde iväg för att rädda mig från mitt öde! Tre glada pojkar vid namn Filip, Rasmus och Johan kom således och hämtade mig, varav den sistnämnde var iklädd en vacker huvudbonad föreställande en höna, och så körde vi till festen!
Jag blev bjuden på både efterrätt och dryck, och hade det mycket trevligt tillsammans med de andra glada flickorna och pojkarna. Så sent som klockan fem på morgotkvisten ("morgot, höhöhö" var det någon som i något skede tyckte var skitkul) bjöd den kalsongklädde värden på rytmiska melodier på sin bongotrumma, för att alla skulle avsluta midsommarnatten och somna in på bästa sätt. Jag blev omtänksamt nerbäddad i soffan. Tack (till Filip och de övriga för mycket trevligt sällskap och många goda skratt) och förlåt (till Rasmus för att jag spillde en halv ölburk på hans strumpor)!

Följande dag var jag rysligt trött, och låg mest i solskenet och sov eller läste på min bok, efter att familjen hämtat tillbaka mig igen. Dessutom bjöds det även på lördagen på himmelskt god mat och senare på kvällen blev det återigen bastubad, och korv därefter. Söndagen fortsatte jag med läsandet och sedan brummade vi hem till Vasa igen.

Trots att jag hade tänkt mig en lagom tråkig och händelselös midsommarhelg så kom den att bli så mycket mer än det. Jag har haft det riktigt trevligt! Tack allihop!

Plaskeliplask

Min häst och jag traskade ner till hamnen här i Västervik och plaskade lite i vattnet i kvällssolen. Mysigt var det och hästen var glad (och jag med, för den delen)!

Dessutom blev midsommarhelgen mycket bättre och roligare än planerat. Lovar att bjussa på massa fina bilder och en närmare berättelse av händelseförloppet i ett senare skede.

Dömd för mord

Godmorgon! Medan jag åt frukost (en skål naturell yoghurt med mûsli) läste jag gårdagens Vasablad, och gladde mig åt att se tre av mina foton på andra sidan från en av förra sommarens mindre trevliga, men ack så spännande, jobbmorgnar. Nu har fallet, där en person tände eld på ett hus och således dödade en, alltså dömts som mord, vilket betyder att jag befunnit mig på en mordplats bara några timmar efter dådet, och det är ju visserligen en aning häftigt, men ändå mest obehagligt. Jag hoppas att Vasa stad får klara sig utan några såna hemska händelser denna sommar.

Sen är jag fortfarande jävligt nöjd över att en av mina bilder (bild nr 1) publicerades i Huvudstadsbladet, och även för att Vasabladet hade bättre bilder än Pohjalainen, höhö.

What hurts the most

Jag kan inte sova, och som vanligt, när sömnen vägrar infinna sig, rusar tankarna iväg till både det ena och det andra och kreativiteten flödar. Nu kom jag att fundera på hur det är möjligt att människor som en gång stod en så nära, och som man umgicks med så gott som 24/7 och delade det mesta med, plötsligt känns så främmande och långt borta. Människor som man numera inte vet hur man skulle kunna hålla igång en diskussion med om man lämnades ensam i deras sällskap. Hur blir det så, egentligen? Hur kan band bara klippas av sådär?

Jag önskar er alla en trevlig midsommar, förresten. Jag ska spendera den på vår villa (svensk översättning: 'sommarstuga') i Petsmo tillsammans med mina föräldrar, så det blir lugnt och mysigt, med andra ord. Fira lugnt!

Mätt i magen

Vi åt sushi för en liten stund sedan, jag, syrran, mamma och pappa. Systrami och jag stod för själva rullandet och fixandet. Visst blev det väl fint? Gott var det också! Mumsigt med lite nattamat.

What if I could just let go

Det finns inte så mycket att blogga om idag. Jag känner en olustig känsla av tomhet. Förhoppningsvis ska dagens jobbtur, 15-21:15, råda bot på det.

Drömmen om en BMW

Bild lånad från www.bmw.fi. Jag TROR det är den modellen som är på bild.

Min far har förresten gått och köpt sig en mörkgrå BMW 520, årsmodell -09, vilket med andra ord betyder att det blir med en sådan vi kör den långa vägen ner till Malmö i slutet på sommaren! HURRA!

(För er som inte vet så är BMW ett av mina absoluta favoritmärken vad gäller bilar, men vi har tidigare aldrig ägt en sådan inom familjen. Jag vill också äga en när jag "blir stor", sådetså.)

I would if I could

Jag fick alldeles nyss ett telefonsamtal som jag inte alls hade väntat mig, och som både gjorde mig väldigt glad men samtidigt riktigt ledsen. Min före detta chef i Wicklow på Irland ringde och undrade om jag inte ville, på hans bekostnad, flyga över till Irland omedelbums och arbeta för dem igen i ett par månader, eftersom de tydligen inte är riktigt nöjda med hur deras nya groom sköter jobbet. Och så hade han tänkt på mig först! Vad rörd jag blev då... Även om situationen han befinner sig i just nu inte är vidare trevlig, så är det fint att veta att de uppskattade mig och det arbete jag gjorde under mitt år hos dem. Tyvärr kan jag ju inte bara åka iväg sådär. Jag har jobb hemma i Vasa över sommaren och dessutom har jag hästen att se till, så även om hela mitt hjärta skriker av längtan tillbaka, måste jag avböja erbjudandet. Om jag kunde, så skulle jag. Men jag kan inte.

På grund av detta får ni nu en bildbomb med selected goodies från mitt häst-år på den gröna ön. Jag saknar livet där.

Köp bort bara

Jag har massor med kläder, här hemma i mina klädhyllor, som jag inte använder och knappast kommer att använda; därför överväger jag nu att damma av plaggen, fota dem och försöka sälja på Syrrans Garderob. Det vore ju dessutom ett utmärkt sätt att tjäna ihop lite extra pengar, som jag har så lite av just nu. Dagens projekt detta, kanske?

Först ska jag ändå träffa söta Cecci och springa runt på stan och leta efter en ny, bra digitalkamera åt henne. Moi bara!

Midsommarnattsmardröm?

Enligt Foreca ska vädret över midsommaren inte bli något att hurra för, och det är ju väldigt beklagligt. Så, förutom att det ska vara regnigt och tråkigt vill det sig dessutom inte bättre än att jag just nu överväger på allvar att följa med föräldrar och lillebror ut till villan/sommarstugan och fira midsommar där med dem, i brist på andra planer och idéer (och pengar, för den delen). Är det någon som vill rädda mig från detta öde och har något bättre att föreslå?

Förra midsommaren spenderades på festival i Kalajoki i Mias sällskap, hela helgen lång. Fantastiskt roligt och ett minne för livet! Fast något sånt har jag inte råd med i år...

Geizer und ich (OBS! Hästbildbomb!)

Sia hängde med till stallet idag, och fotograferade när jag red pållen min. Det kändes visserligen inte helt hundra idag heller vad gäller ridningen, men Kessu är ju bra fin på bilderna ändå. Min härliga, gamla gubbe.

Alla bilder är alltså tagna av min vän Sofia Mitts, och får inte kopieras utan lov.

Det var första veckan det

Och så är första veckan hemma i Finland över. Denna söndag har jag börjat med att sova ut lääänge, för att inte riskera att ha någon krapula. När jag sedan vaknade kunde jag nöjt konstatera att vädret tillät mig att catcha bruna i ett par timmar, så då la jag mig ner på en filt på terassen och läste en bok i min bikini. Bra så. Sedan fick jag Anna på hembesök, som jag tyvärr också blev tvungen att säga hejdå till, för att hon åkte hem till Stockholm ikväll. I'm gonna miss you, babe!
Åt sedan mammas leverbiffar med lingonsylt och potatismos till middag, och sedan blev det kaffe och bulle och livsdiskussioner på det, när vi plötsligt fick oväntat besök av mammas kusin och fru. När de rullade vidare hemåt på sina cyklar rullade jag iväg till stallet med bilen, och red en runda på min häst, som var mycket trevlig idag. Dagens sista program bestod av att köra iväg till Vasklot och mysa/skvallra med min underbara och saknade wannabe-lillasyster Ina. Välbehövlig pratstund!

Nu är jag åter hemma och ska borsta tänderna och krypa ner under täcket, innan ögonlocken trillar ner. Nattinatti!

Lite saknar jag faktiskt Malmö. Speciellt bryggorna, havet, sanden och solskenet nere vid Ribban.

Kitten on the table

Jag har slängt ner honom från köksbordet åtta gånger nu, för den lille jäveln leker med blomman som står på bordet och det är inte okej. Han verkar inte förstå detta med att bli nerslängd, så får se när han hoppar upp för nionde gången. Synd att han är så söt...

Förlåt för kassa mobilbilder, men det är allt jag har tillgängligt här och nu.

Hej solen!

Mätaren visar på 33°C i solen för tillfället, och därför är jag nu iklädd bikini och ska bege mig ut till stranden i Smulterö med min kära Anna för att pressa i ett par timmar, innan jobbet ikväll 17 till 21:15. Vad ska ni göra?

Igår körde vi med häst och vagn genom Sundom

... och för att illustrera denna händelse får ni härmed min första vlogg - varsågoda!

Don't try this at home, kids

Efter mitt Sundom-besök (ska visa lite bilder och sånt från det imorgon) fick jag sällskap av Anna här hemma i Gerby. Vi busade med lillkissen och sedan for vi till stallet en runda, för jag skulle prova en sadel på hästen (fast den passade ju såklart inte alls, suck). Det slutade med att jag red litegrann i min egen sadel istället, fast utan hjälm, för jag skulle ju bara känna lite på den... Så, följ inte mitt mycket dåliga exempel; rid ALLTID med hjälm. I love my horse, även om vi just nu inte riktigt vill samma saker. Vi måste bara komma överens om passlig ridstil igen.
Sedan kom vi hem igen och då tittade vi på Finding Neverland, som är en mycket fin film. Jag grät.

OBS! Det går alltid att klicka på bilderna för att förstora.

Dagens goda gärning

Jag steg upp 06:15 imorse och cyklade iväg till jobbet. Himla trevligt att återse mina gamla kollegor och kunder! Det nya kassasystemet tog inte heller särskilt länge att vänja sig vid, fast fullärd är jag ju inte ännu.
Evelina övertalade mig att följa med till Röda Korset i stan efter jobbet (vi slutade klockan 13) och ge blod, och eftersom jag aldrig gjort det förut så tyckte jag väl att det var dags. Bra gick det, även om det var liiite obehagligt med nålsticket och blodpumpandet. Men bara lite. Så, alla som kan borde verkligen gå och ge blod någon dag - det behövs! Dessutom fick vi kaffe, smörgås och glass efteråt, och gratis är alltid gott.

Nu är jag hemma ett varv innan jag ska köra iväg till Sundom och träffa min kära gamla (fast inte gammal som i ålder, men vi har känt varann sedan sjätte klass, typ, vilket är ganska länge) vän Sia och ta oss en åktur i kärran bakom hennes pålle. Mysigt! Önskar bara att vädret vore lite bättre.
Jag busade lite med en vild och galen kattunge, och nu ser min högra hand ut som stryk (vilket den också fått), men såna smällar får man ta. Amos hade ju roligt iallafall.

Visst är han väl lite obehagligt lik Bo-Göran förresten...?

Sista sommarlovsdagen i Vasa

Imorgon bitti börjar jag jobba, 7 till 13 ska jag åter befinna mig i mitt kära S-Market Gerby och betjäna alla glada och mindre glada kunder på båda språken. Spännande!

Så vad har jag gjort idag? På min sista sommarlovsdag och min första dag hemma i Vasa? Jo, jag har lunchat med pappa och syskonen på Dallas Pizza Palazzo, och därefter cyklade jag ut till stallet och gosade och red en runda med min fina gamla pålle. Hela 23 år är han nu, min Geizer, but still going strong!
Senare på kvällen körde jag in till stan och kramades med min underbara Anna och satt i soffan och kollade musikvideon med henne, hennes pojkvän Christian och Fantin. Det var trevligt! Nu ska jag sova, men bjussar först på några mobilbilder från stallet:

Finhästen innan ridtur.

Finhästen efter ridtur. Inte lika glad längre? Nu måste vi lära känna varann igen, efter ännu ett år åtskilda.

Finhästen i mitten med bästa kompisarna Vesku och Pete på sidorna; finska hästar, såklart.

Amos och vi

Gosade lite med syrran och kattungen Amos (som btw sovde med mig inatt, den fjäskande lille knodden).

Förresten, bloggpausen är härmed avslutad! HEJ OCH VÄLKOMNA TILLBAKA!

No one ever said it would be this hard

Anlände vid halv tio-tiden till ett regnigt Gerby. Kramade om min kära familj och satte mig ner i köket och tittade på när småsyskonen lekte med nya kattungen. Ungefär fem minuter tog det och så kom tårarna. Så oerhört smärtsamt att se den lilla (som för övrigt är hur gullig som helst, precis som väntat) skutta runt, och veta att han är där för att Bo-Göran är borta och inte kommer tillbaka...

Jag trodde väl ändå aldrig att jag skulle gråta såhär mycket för en katt, men det gör jag och det kommer jag antagligen att göra i några dagar framöver. Den lilla nya kommer jag nog också lära mig att älska, fast om han inte slutar tugga och leka med min strömsladd till datorn så kanske jag börjar gråta igen i ren frustration.

Jag körde ut till stallet en sväng också, för jag var tvungen att krama om min häst som jag saknat så. Det var mysigt. Godnatt och välkommen hem, mej själv.

@ Riga Airport

Jag är på väg hem till Vasa nu. Mellanlandade i Riga, och tryckte just i mig en pizza för 16 fucking jävla euro. I det priset ingick även en vattenflaska. Inte lätt när man är döhungrig och sitter fast på en liten skitflygplats... Lyckligtvis har de gratis WiFi, och det tänker jag utnyttja nu medan jag väntar på mitt flyg som avgår om ca 3,5 h.

Det är med blandade känslor jag åker hemåt nu. Jag hade gärna stannat kvar i Skåne över sommaren, eller iallafall lite längre, fast visst ska det bli roligt att träffa alla vänner och familjen och hästen igen... men min älskade Bo-Göran kommer inte att vara där, istället är han utbytt till en ny och lurvig liten boll som fått namnet Amos. Kattungar i all ära, men inte när de är där istället för min egen lilla lurvkisse. Jaja, jag vänjer mig förr eller senare.

Vi ses hemma i Ankdammen om några timmar, mina kära vänner.

Lite snabbt sådär bara

Är ni besvikna över bristen på blogginlägg? Jag är hemskt ledsen isåfall, men det är så det blir när man icke har något internet hemma. Just nu sitter jag i skolan på deras datorer och nätverk, FAST jag har sommarlov och inte behöver se åt denna byggnad om jag inte måste. Så illa är det.

I onsdags hade vi sista tentan och sedan blev det fest i Pildammsparken. Himla trevligt, må jag säga! Och i tisdags skulle jag och Ulrika åka ut till Västra Hamnen för att plugga, men det slutade med att vi tog årets första bad istället, för det var ju så varmt.

Idag har jag också legat vid stranden i några timmar, i brist på andra aktiviteter. Jag kan ju iallafall se till att vara brun och fin innan jag återvänder till Vasa den 13:e, för sen lär jag väl knappast hinna med så mycket solande. Då ska det jobbas och tjänas pengar istället!

Slut på bloggandet för denna gång. Nu ska jag hem, byta om till ridkläder och dra ut till stallet. Finns inte så mycket annat att göra nämligen... Tråkigt med sommarlov. HEJDÅ.