lördag 5 februari 2011

Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland

Inatt, när regnet smattrade mot fönsterrutan och vinden ven mellan hustaken, drömde jag att han kom hem. Jag drömde att han strök sig mot mina ben i hopp om att charma till sig en skinkbit eller två, glupsk som han är. Jag drömde att jag fick dra fingrarna mellan den fluffiga och mjuka pälsen medan han låg kurrande bredvid mig i sängen, hans tass i min hand, så som vi brukar ligga. Jag drömde att han levde och mådde bra och var hos mig.

Det allra värsta är att inte veta säkert vad som hänt.

3 kommentarer:

  1. I'm feeling so sorry for you honey....

    SvaraRadera
  2. Ja drömde också om honom inatt. Min var lite värre dock.

    Ja var hemma för att leta efter honom. Vid stallet såg ja en orange fluffig katt som såg precis ut som honom, men när jag lyfte upp den, så hade den ett helt annat ansikte. Samma sak hände igen när jag fortsatte leta.
    Till slut kändes att så himla hopplöst och jag var bara så uppgiven.

    Inte världens bästa sätt att vakna på.

    SvaraRadera
  3. Men huj... kanske drömmarna betyder nåt? Förhoppningsvis att vi int ska ge upp hoppet, eller vad tror du? Kram på dej, syster <3

    SvaraRadera