För tillfället är jag inne i en glad period. Jag har accepterat läget, och kan blicka tillbaka på alla minnen utan att fälla tårar av saknad. Det är inte det att jag inte längre saknar det som var (de flesta som känner mig eller har följt min blogg ett tag vet vad det är jag saknar), för det gör jag, men nu sitter jag istället och minns allt det vackra och otroliga som jag varit med om med ett stort leende på läpparna.
Jag levde verkligen i en dröm då, men nu kallar verkligheten, och jag hoppas och tror att jag är redo för den.
Jag levde verkligen i en dröm då, men nu kallar verkligheten, och jag hoppas och tror att jag är redo för den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar