Det är nu hela tio veckor sedan Bo-Göran försvann. En sorgens dag, med andra ord.
Nu har jag beställt böcker inför vårterminens två sista kurser. En beställning som gick på närmare 800 kronor. Det känns ju lite sådär... Men ska man plugga och bli smart och duktig så ska man.
Dags att bita ihop ytterligare nu och färdigställa portfolion i R&R-kursen.
Nu har jag beställt böcker inför vårterminens två sista kurser. En beställning som gick på närmare 800 kronor. Det känns ju lite sådär... Men ska man plugga och bli smart och duktig så ska man.
Dags att bita ihop ytterligare nu och färdigställa portfolion i R&R-kursen.
jaa, helt rätt, jag får rida honom 3 dagar i veckan för 220 i månaden tror jag att det var, och det är just nu på obestämd tid, så det beror ju då på om de har kvar honom och om jag hinner och orkar med. Men just nu så vill jag väldigt gärna ha kvar honom så länge det inte krånglar allt för mycket eller något sådant :)
SvaraRaderaDe borde egentligen ordna med något så att studeranden kan få sina böcker gratis. Halva studiepenningen går ju åt till att köpa böcker känns det som ibland!
SvaraRaderaSV: Jag led av både rejäl depression och social fobi. Depressionen ledde till social fobi och det i sin tur gav panikattacker, ibland bara för att jag låg hemma och började tänka på saker som oroade mig. Det är verkligen en jobbig situation och särskilt när det har lett till att kontakten med din kompis har försämrats =/ Det svåra är ju att det verkligen måste komma inifrån en själv, den där viljan att ändra sin situation. Många gånger tänkte jag själv att allt var lönlöst och tyckte att det vore lika bra att hoppa framför metron istället. Och när man har såna tankar är det väldigt svårt att ta in sådant som andra säger åt en, hur väl de än vill. Om hon ändå kan tänka sig att träffa dig på tuman hand kunde en idé vara att bara visa att du finns där, sitta och titta på tv-serier med henne och äta chips eller vad som helst till det. Då tas kanske pressen bort från henne också, för det är samtidigt stressande när man vet att man borde må bra och umgås med kompisar, men samtidigt helt enkelt inte orkar det. Något som har hjälpt mig väldigt mycket är medicin. Många är rädda för att börja med det, men jag har lärt mig att vissa människor genetiskt har en låg serotonintillverkning i hjärnan, vilket leder till såna här problem. Med medicin kan man få upp serotoninnivån till en mer normal nivå, som gör att ångesten dämpas och det även blir lättare att ta tag i sitt liv. Till en början kan medicinen göra situationen värre, men efter ett par veckor så började i alla fall jag må lite bättre och bättre, sakta men säkert. Om du funderar på något nån gång så är det bara att mejla: info@evelinaknipstrom.com Och stort tack för dina fina ord, värmer verkligen!! Jag hoppas hoppas verkligen att det löser sig för din kompis!
Åh vad tråkigt om han inte kommer hem igen! :(
SvaraRadera