För bra för att vara sant?

Jag tänker inte berätta allt för mycket innan jag vet tillräckligt, men jag fick ett mail från en familj i södra Kalifornien idag (gällande mitt au pair-intresse, för de som inte räknat ut det). Kort sagt, så erbjöd de mig ca 5000€ i månaden, samt resor till bl.a. Karibien. Allt det för att ta hand om två kids 8h per dag. Det låter alldeles för bra för att kunna vara sant, eller hur?

Men OM det är seriöst och på fullaste allvar så... jaa-a... då är jag nog beredd att skjuta upp drömmen om Storbritanniens gröna dalar ett tag till och tjäna pengar istället.

Take me away

Jag pratade med en irländare i telefon i onsdags! Jag var otroligt nervös och bara skakade i hela kroppen. Bortsett från en eller två tabbar så tyckte jag det gick rätt bra att prata på engelska, och han lät ju rätt positiv ändå... eller? Han skulle höra av sig i helgen, så får se då. Kan inte göra mycket annat än att vänta.
Och jag kan berätta mera sedan när jag vet mera, okej? Jag vill inte skapa för stora förhoppningar för mig själv, nämligen.

Nu skulle jag verkligen vara i behov av något nytt, roligt, annorlunda, intressant och inspirerande! Det känns som om jag håller på att ruttna bort här i min ensamhet. Speciellt dagar som denna när jag jobbar kväll och således sover bort halva dagen och sedan bara jobbar. Jag har inte motivation till att göra något alls! Ta mig härifrån, någon. Snälla?

Vardagsdramatik

I söndagens tidning (VBL/Pohjalainen) kunde man läsa om en snöskoter som gått genom isen i Petsmo. "Sällskapet sökte sig till en ö i närheten där det fanns en sommarstuga som de bröt sig in i genom att krossa ett fönster." Fick höra av mamma idag att det var vår sommarstuga de brutit sig in i, och lånat en strandleksak som tydligen räddat livet på stackaren som hamnat i vattnet! Lite småcoolt är det ju när det råkade vara just våran villa. Blir till att byta fönster där nu då.

Tillbaka i norr

Vaknade klockan 10 imorse av att mamma ringde och påminde mig om att vi skulle åka norrut till Jakobstad och Pedersöre idag, för att fira morfar som fyller 80 år. SHIT. Jag hade totalt glömt bort det! Jag lovade att boka in helgen för det redan för flera veckor sedan, men ändå lyckades jag glömma. Vilken tur att jag ändå inte planerat in något speciellt för min lediga helg...
Så nu sitter jag här. Hemma hos morföräldrarna i lilla, underbara men tråkiga Sandsund. Har just druckit kaffe och ätit bulla, så nu väntar jag bara på kvällens måltid på restaurang med släkten. Ska bli gott! Vad ska jag månne hitta på senare ikväll då? Blir väl nyktert iallafall. Jag fortsätter på min nästan-tipaton-tammikuu ändå, lika bra det.

What am I leaving

I dreamed I was missing
You were so scared
But no one would listen
Cause no one else cared

After my dreaming
I woke with this fear
What am I leaving
When I'm done here
So if you're asking me
I want you to know

When my time comes
Forget the wrong that I've done
Help me leave behind some
Reasons to be missed

And don't resent me
And when you're feeling empty
Keep me in your memory


Lite lyrics ur Linkin Park's låt "Leave out all the rest". Ja, även jag har drabbats av den för psyket mycket förödande Twilight-febern. Nu vill jag ha en vampyr. Eller en engelsman.

Vill bort nu

Jag har i princip bestämt mig nu - jag vill lämna Vasa och upptäcka livet i England ett tag. Nu är det bara att leta reda på det bästa alternativet!
Helst skulle jag sticka iväg direkt, men det vet jag att är omöjligt. Har ju en del saker att reda upp och ordna före jag far någonstans. Skulle jag fortfarande ha bott hemma och inte haft en häst så hade det inte varit lika komplicerat, men nu är det ju som det är (och jag ångrar ingetdera) och jag måste ta mitt ansvar.

För min häst är trots allt det vackraste jag vet och har. Tack Sia, för bilden.

Irriterad

Vilken galet jobbig söndag detta har varit. Den började bra; krapulapizza med Sara, Sofia och Verro och därefter lite GH-chill hos Sara en stund. Sedan blev det bara sämre och sämre. Det är sällan jag frivilligt skulle ha lust att såra en människa, men just idag var det något som lockade hemskt mycket och som troligtvis skulle ha känts rätt bra. Gjorde det dock inte, eftersom jag är för snäll och tydligen villig att än en gång se mellan fingrarna.
Söndagen avslutades med en ärlig diss, som ändå bara fick mig att fundera ännu mer och producera ännu mera frågor, som jag vet att jag inte kommer att ställa och således få något svar på.
Inte nog med det; jag är avundsjuk på Mikki och Cila som nu flyttat till Stockholm, medan jag själv känner mig löjligt bunden till denna stad. Jag vill bort härifrån jag med, nu mer än någonsin förut! Jag med vill se nya platser, lära känna nya människor och upptäcka nya saker. Mest av allt vill jag lära mig mer om mig själv, för nu känns det som om jag inte vet något om hur jag tänker och vad jag vill.

Ser fram emot lunch med Sara imorgon efter jobbet. Jag behöver få tänka på annat och känna mig som en normalt fungerande individ...

Avsked är det värsta som finns

Nyss hemkommen efter en mysig hemma-hos-Danni-kväll med tjejerna, mest som ett sista möte innan ännu någon ur gänget drar vidare. Nu är det Mikki och Cila's tur att flytta bort från trygga lilla Vasa, för att istället bosätta sig på Stureplan i Stockholm för obestämd framtid.
Det värsta som finns är att ta farväl utan att veta när man ses igen, och om det någonsin kommer att bli som det var förut. Jag kommer att sakna dem. Och jag saknar dig. Så jag lovar att ja ska försöka komma dit på besök så snart som möjligt!

Vad jag hatar framtiden. Jag vill leva i nuet, men det är allt annat än enkelt. Det går inte att leva i nuet utan att dra upp framtiden och det gör mig så otroligt ledsen och förvirrad. För jag vill ju så mycket, men inget av det jag vill, eller vart jag vill, inkluderar de som står mig närmast, and that is why it hurts. Och det är inte alls kul att erkänna det.

Min personlighetstyp

Jag gjorde som Sarah och testade min personlighet på http://se.41q.com, gör det ni med! Resultatet stämde faktiskt rätt bra in på mig med.

Din personlighetstyp:
Kreativa, handlingskraftiga och snabbtänkta. Duktiga på många saker. Tycker om att debattera och kan vara angelägna om att få sista ordet. Entusiastiska över nya idéer och projekt, men kan brista i förmåga att hantera vardagliga rutiner. Oftast frispåkiga, uppriktiga och bestämda. Uppskattar att umgås med andra och är själva stimulerande sällskap. Utomordentlig förmåga att förstå komplicerade koncept och finna logiska lösningar på problem.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker.

Förresten, hårtborttagningskrämen funkade faktiskt (lovade ju er en lägesrapport). Får se hur länge hårväxten håller sig borta.

Förbjuden längtan?

Tror aldrig att jag riktigt förstått förut hur ont det tar när man saknar stödet från nära och kära vid frågor som betyder så oerhört mycket för en. När man vill något så mycket att man är beredd att lämna allt, om än bara för en kort period i livet, och uppfylla sina egna drömmar. Då är det verkligen jobbigt när de, som man förväntat sig positivt stöd av, kommer med dedär "tänk om":en och "men":en.
Jag är bara nitton år, förihelvete! Jag hinner studera och jag hinner skaffa mig ett respektabelt jobb senare! Man borde väl ta vara på ungdomen när den är som bäst? För när man sedan sitter där med en gubbe och ungar runt halsen är det för sent. Då är det inte lika lätt att bara dra och vara egoistisk.

Nu är det ju inte så att jag har bestämt något ännu. Jag undersöker bara möjligheter. Det är jobbigare än många tror att besluta sig för vad man ska göra med hästen och katten om jag nu skulle åka iväg. Men det är ju bara högst ett år jag skulle vara frånvarande? Om inget oplanerat händer så finns de kvar även när jag kommer hem. Jag vägrar sälja eller ge bort de som betyder mest, för då vet jag ju inte hur de skulle komma att få det.
Det är verkligen inte lätt att vara egoistisk och ha viljan att stilla sin längtan och uppfylla drömmar. Jag kan inte hjälpa att detdär förbannade och underbara landet råkat stjäla en bit av mitt hjärta.

Nu ska jag prova...

...en hårborttagningskräm från Veet (det rosa paketet), som ska verka på ca 3 minuter. Skulle vara skönt att slippa raka benen några gånger, så jag hoppas att det fungerar!
Vi hade produkten för halva priset i butiken, så jag passade på att köpa. Lovade även Aki att jag skulle återkomma med besked huruvida produkten är humbug och bullshit eller om den faktiskt ger vad den lovar - silkeslena och stubbfria ben i flera dagar.
Återkommer med update om läget i nästa inlägg, om jag inte innan dess fått massa kliande hudutslag som bieffekt av krämen och således knaprat sönder mig själv. Let's hope not.

Vill så gärna

Helgen var fin. Åkte pulka på lördagskvällen och blev lycklig som en liten unge när jag trillade i backen! Hade med mig lillebror och kusin Niklas som pulkasällskap (nämnas bör att Kim är 7 år och Niklas är 22... och jag 19) och jag tror nog att vi alla tre njöt av farten och snön. När vi var blöta lite överallt for vi hem till morföräldrarna och åt glass. Lite smått otroligt att jag tillbringat en lördagskväll på så vis, samt gick till sängs redan vid 22-tiden.
Söndagen körde lillebror Kim och jag först ut till Lepplax och kollade in läget vid släktens villa där. Därifrån vidare till Esse för att hälsa på Katarina och hennes grisar och slutligen till Kållby och lilla familjen Hjulfors. Underbart att få träffa kusinen och hennes bedårande söta lilla dotter Moa igen! Lilla tösen fick stå ut med att vara fotomodell ett bra tag, och jag vill lova att hon fastnade bra på bild. Underbar unge.

Nu har jag, på allvar, börjat fundera på att åka till England och jobba, med start redan detta år. Skickade redan ett mail till ett ställe i Hampshire, om ett jobb som au pair/groom på deras hästgård. Hur fantastiskt skulle nu inte det vara? Jag hoppas verkligen att det inte är helt omöjligt att hitta ett sådant, eller liknande, jobb i de trakterna, för det är verkligen något jag mer än gärna skulle göra inom den närmaste framtiden. Det är väl bara att engagera sig nu och vänta, hålla tummarna och hoppas att de, eller någon, hör av sig. För jag vill verkligen.

Goes north

Nu sticker jag iväg till Pedersöre och tar lillebror med mig, för att njuta av en stillsam och fridfull helg tillsammans med släkten. Adios!

Syster

Fick en plötslig lust att teckna, men kunde till min stora bevsikelse inte hitta annat än rutigt papper. Detta är ändå resultatet efter ca 1h's ritande! Jag är rätt nöjd med hur det blev, faktiskt. Originalbilden finnes här och är fotat av mig.

Katastrof

Disaster Movie - vilken totalt uruslig och katastrofalt tråkig film. Men så hade jag väl inte några särskilt höga förhoppningar heller. Mitt tips till er; se den inte. Jag slösade bort min kväll med att se filmen, och nu när jag vill sysselsätta hjärnan med att teckna, så kan jag för allt i världen inte hitta ett endaste blankt A4. Ack, vilken misslyckad afton.

Jag och lillebror ska köra upp till Pedersöre/Jakobstad imorgon, för att hälsa på släkten och njuta av en stillsam helg. Har planer på att brumma vidare till morföräldrarnas villa i Lepplax och undersöka möjligheten att eventuellt återfå min tidigare bristande motivation till fotografering. Lördagskvällen tänker jag sitta hemma hos mommo och moffa och titta på något allmänbildande teveprogram som t.ex. Bingolotto. Med lite tur kanske mina söndersupna hjärnceller vaknar till liv igen! Misstänker dock att jag lär få nog på lillebror och hans snack redan efter bilturen dit. Give me patience.

Biljävel och snorungar

Jag besiktade min bil idag. Egentligen borde jag ha gjort det senast i onsdags, men bättre sent än aldrig! Anyway, i väntan på min tur satt jag och lyssnade på musik i bilen, och när jag sen skulle starta bilen och köra in så totalvägrar fanskapet att gå igång?! Efter att ha suttit i fem minuter med stereon på? Besiktningsgubben fick komma med startkablarna och jag konstaterade bittert att det nog bör inhandlas ny acku också. Som om det inte skulle gå tillräckligt med pengar ändå... suck.
I övrigt var det inget fel alls på min lilla Opel, och i avgastestet fick den med beröm godkänt! Så nu när jag har en felfri och besiktad bil så kan jag lugnt köra iväg norrut i helgen.

Är det inte förresten ganska tragiskt att små barn, som knappt är i skolåldern (eller kanske 8-9 år), stjäl saker från affärer? Den lilla damen som stoppade en bok under jackan idag hoppas jag fick en rejäl utskällning när föräldrarna hämtade henne. Hennes två medbrottslingar var tydligen ångerfulla, medan själva skurken tydligen inte rörde en min.
Man undrar ju hur ett barn i så låg ålder ens kan komma på tanken att stjäla. Jag hoppas att föräldrarna till henne ser sig själv i spegeln (för jag har hört ett och annat om modern). Jag hoppas att de är allt annat än stolta över sig själva och sin dotter, för vilken framtid är det för ungen om hon redan nu stjäl? Det finns ingen moral alls i vissa människor.

Och så kommer känslan

Ska jag nånsin lyckas erövra världen som trendskapande bloggerska så är det nog dags för mig att börja publicera s.k. "dagens outfit"-bilder! Skämt åsido, tänkte bara att jag skulle visa upp mina nya jeans (Lindex, 29:90€) och svarta pumps (Anttila, ca 15€) som jag kom hem med efter mitt stadsbesök igår. Vad tycks? Är personligen mycket nöjd med mina köp, hittills iallafall. Har inte hunnit använda någondera ännu, men vänta bara.

Jag älskar verkligen min häst, och lite extra mycket idag. Han var helt enkelt underbar att rida; mjuk och pigg och ivrig att göra mig till lags. Geizer, my one and only!
Det är dagar som idag, när allt går som en dans, som man bara vill skutta runt och tralla och berätta för alla vilken fantastisk häst och vän man har. Jag ska försöka lära mig att ta vara på tiden i stallet med honom lite mer, för när jag väl har tagit mig dit försvinner alla bekymmer. Hästar är verkligen effektfull rehabilitering för både kropp och själ.

Famnkisse

Bo-Göran sitter gärna med mig i soffan. (Taget med webcam, därav noll bildkvalitét.)

Jag har gjort det igen

Vad man kan bli besviken när han inte tror på en och inte vill ge en chansen att visa att man verkligen klarar av det man åtagit sig i uppgift. Jag har LEJDON på sån skit och orättvisor hit och dit. (Det rimmade, wow!) Jag tänker absolut inte stanna kvar längre än vad jag planerat.

För övrigt så gick jag runt på stan och kollade in rean lite idag efter jobbet. Gissa vad jag fick med mig hem för ynka 15€? Ett par svarta pumps! Jag var absolut i stort behov av sådana, eftersom mina gamla absolut börjar passera bäst före datum. En kvinna kan aldrig ha för många skor! Är vi alla överens på den punkten?
Utöver det så trillade även ett par jeans ner i påsen. Samt ett nagellack som smakar skit (ja, det gör det), för att hjälpa mig att sluta bita på naglarna. Har provat medlet förut, och det har inte hjälpt ett dugg, så vi ska se om jag har självbehärskning nog för att verkligen sluta nu. Wish me good luck.

Cecclan var här ikväll och tittade på film med mig och B-G. En riktig fjortisfilm som man bara blir sådär spralligt glad av; The Sisterhood of The Traveling Pants 2. Vi vräkte i oss massa vindruvor, nötter och ananas på en väldigt kort stund... matvrak? Gott!
Nu borde jag avlägsna mig från min kära dator och förflytta mig i riktning sovrummet, eftersom jag börjar jobba klockan 7 imorgon bitti. Varförvarförvarför lovade jag att komma två timmar tidigare?! Jag hade absolut uppskattat att få sova de två timmarna istället.

Ta mig tillbaka

Kollade på filmen Becoming Jane nyss, och bara att de i sina repliker nämnde Basingstoke och Hampshire fick mig att än en gång längta så fruktansvärt mycket tillbaka. Om jag inte återvänder denna vår till den engelska landsbygden, så vet jag inte vad jag gör. Abstinensbesvär!!

Nothing's broken

Min vänsterfot känns mycket bättre idag, även om det fortfarande tar lite ont att gå. Pappa, som kan sånadär saker, bekräftade mina misstankar om stukning, så det lär väl gå om snart.
Ska nog ladda upp med mango och ananas och film ikväll, och njuta av de timmar som återstår av denna lediga Trettondag. Imorgon är det jobb igen, "yes"!

Gnäll

Gnäll, snyft, stön, pip, ynk och ååh vad ont det gör i min fot! Det blir bara värre! Nu kan jag knappt gå. Är det lika illa imorgon blir jag väl tvungen att kolla upp foten. Varför skulle jag vara tvungen att hoppa på isfläcken? Varför steg jag snett med foten? Life is pain.

Far, jag kan inte få upp min kokosnöt

Jag som inte brukar vara så överdrivet förtjust i doften av kokos, kunde bara inte motstå att köpa flytande tvål innehållande just kokosmjölk (se bilden, dock lite annan design på min trots samma märke)! Trots att priset var bra mycket högre än lågpriskedjornas (kan ju ta Rainbow som exempel) så var det denna som fick krypa ner i min varukorg. Fastnade direkt för den lite lyxiga doften, så nu jäklar ska här tvättas händer ofta! Desutom innehöll den en massa vitaminer!
Annat jag fick med mig hem efter mitt Prisma-besök var bl.a. ananas, mango, hallonlimsa, feta-ost och apelsinuice. Och en pälsmus till Bo-Göran vilket var väldigt uppskattat. Tror den har fått sig en rejäl omgång redan.

Jag har jätteont i min vänsterfot nu, efter att ha trillat omkull på hal is då jag hoppade över ett dike med hästen. I början kändes det inte så mycket, men nu, några timmar efteråt, blir det bara värre och värre. Aj.
Efter att ha varit i stallet for jag hem till föräldrarna och åt mat. Jag hade suktat efter ugnspotatis halva dagen i jobbet idag, och gissa vad mor hade kockat ihop om inte just det?! Hon måste vara tankeläsare. Och gott var det.

Söndag = städdag

Så var det dags för storstädning av lägenheten då! Eller det var så jag hade planerat iallafall. Men nej, jag bör icke bryta det endast på grund av lathet. Jag borde skämmas för att ens tänkt tanken att skjuta upp det ännu längre! Nej, det är idag det skall ske. Amen.

Jag ska bara se en film först...

Jag vet inte

Nyss hemkommen från ett besök Fontana tillsammans med Evelina och hennes syster. Sällan det är så dött där en lördag som det var idag. Helt okej ändå, trots de relativt folktomma utrymmena. Fick höra lite äkta brittisk engelska (tack Cassandra + pojkvän!), vilket definitivt gjorde min kväll och fick mig att längta tillbaka till landet ännu mer. Note to myself; Cas erbjöd sovplats i London, kom ihåg att kontakta henne innan resa! Träffade inte så speciellt mycket känt folk, men det var trevligt ändå.
Och... En vän till honom tyckte att han är rätt knepig i sådana här situationer. Vad jag ska säga eller tycka om det vet jag inte. Han påminde mig dock om vad jag vill. Ska det vara tvunget att komma ifrån en utomstående för att jag ska förstå det?! Näe, jag vet faktiskt inte alls vad jag ska ta mig till. Borde jag göra något alls? Kanske, kanske inte.

Resfeber

Nu började jag planera in en resa i mars, i brist på andra aktiviteter. Står mellan Stockholm och England, och jag vill till båda nästan lika mycket. Att åka sista helgen i mars till Stockholm skulle kosta 131€, och att åka sista hela veckan i mars (8 dagar) till England skulle kosta ca 69€. Det senare lockar mer, men skulle i slutändan kosta bra mycket mera också, eftersom jag då blir tvungen att stå för logi, mat och färdmedel i mycket större utsträckning. Så nu är frågan då; har jag råd att åka? Jag vill verkligen.
Till Stockholm vill jag för att få träffa Anna och jag tror att det skulle kunna bli en fantastisk helg. Lika mycket vill jag till England (med dig, Sia?) för att återse det land som fångat en stor del av mitt hjärta. Jag vill se Skottland. Jag vill prata och höra engelska. Jag vill känna och uppleva den brittiska kulturen. Jag vill verkligen oerhört mycket.

010109

Första dagen på nya året har jag slösat bort på en mindre skön dunderkrapula, men jag tror det var värt det. Vilket nyårsfirande det blev! Underbar fiilis ute i skogen; mysig stuga, trevligt sällskap, bra musik och massa alkohol. Minnet är det lite sämre med, men enligt de andra så har jag inte gort något pinsamt. Yes! En krapuladag utan morkkis!
Somnade på golvet uppe på sovloftet runt fyratiden, tror jag. Vaknade upp i en väldigt stökig och smutsig stuga, så efter att ha avverkat spyor, vindruvor och Juissi blev det till att börja städa. Klockan hann bli 18:00 innan jag vågade sätta mig bakom ratten och köra hem till Vasa igen. Kom fram till, med tjejerna i bilen, att 2008 har varit ett fantastiskt och lärorikt år då det hänt massor av bra och mindre bra saker. Vi satsar på att göra 2009 minst lika bra.
Så, tusen tack till alla ni som befann er i Villa Björnide för en underbar start på det nya året!

PS. Tomaten serverar utsökta bacon-äggburgare. Helt klart värt sina 9€. DS.