måndag 21 november 2011

Helsingfors heter det på svenska

Inatt på nattklubben Babel pratade jag och Jennifer lite snabbt med en tjej och en kille ute i rökrutan (nej, jag röker inte). Efter lite vänskapligt snack med dessa, och när de fick reda på att vi är finländare, frågade tjejen:

"Ahaa, men vad heter er huvudstad då? ... [tystnad] ... Helsinki va?"

Snälla... Alltså förlåt, men där tappade jag all respekt för henne. För det första: att hon ens behövde tänka efter. Sen, okej att så många svenskar inte känner till vad det innebär att vara finlandssvensk, men ni måste väl för guds skull ändå veta att staden heter Helsingfors på svenska!? Hu svårt kan de va? Suck.

10 kommentarer:

  1. Ja, det är sorgligt att allmänbildningen håller på att försvinna helt. Till på köpet borde detta var en självklarhet för rikssvenskar. Jag instämmer, Suck!

    SvaraRadera
  2. alltsååååååå..... svenska skolan som e problemet??? tröttsamt e de nu!

    SvaraRadera
  3. Ja börjar bli jävligt trött på att jämt behöva förklara en stor del av min identitet iaf. Gah.

    SvaraRadera
  4. Jo, men man hade ju inte blivit sur om en italienare hade sagt Stockholm istället för Stoccolmo, som det heter på italienska...? Eller? Både Helsinki och Helsingfors är väl rätt.. liksom... egentligen? :)

    SvaraRadera
  5. Jo, men nej, Jessica. Det är inte samma sak! Stoccolmo kan man inte jämföra med. Klart både Helsinki och Helsingfors är rätt, egentligen, men om vi ska jämföra då så är ju inte Stoccolmo något "officiellt" namn för stan, vilket Helsingfors faktiskt är. Nu handlar det om tvåspråkigheten i landet igen serru.

    SvaraRadera
  6. åh jag blir så FRUSTRERAD. hundra gånger har man hört "jaha, jag har bara varit i helsinki". och värst var killen som för en tid sedan började säga emot mig när han sa att han känner till turku. jag sa att det heter åbo men han satte sina pengar på att turku var namnet. å andra sidan trodde han också att en finlandssvensk är en finne som bor så nära svenska gränsen att de därför lärt sig svenska... jag frågade honom om han vet hur helvetes långt jag har till gränsen (från vasa) men det visste han såklart inte för han kände bara till sitt TURKU. ååh. förlåt att det här blev långt men man har ingen att hyperventilera med här i detta ämne :D

    SvaraRadera
  7. Haha, Idalisa! PRECIS!! Så otrooooligt störande dehär, och jag kan absolut int diskutera de särskilt mkt med mina svenska vänner, för jag tror int de riktigt förstår vår frustration, plus att ja känner mig tjatig... ;)

    SvaraRadera
  8. nä de allra flesta fattar int. man måst vara in i de själv tror jag. och ja, tjatig... "börja inte nu igen!" brukar en av mina kompisar säg varje gång jag öppnar munnen när nån säger "ja, jag hör ju att du har brytningen". :D men 1. det är nästan lite sårande ibland och 2. det ska inte vara så svårt att skilja på brytning och dialekt?!

    SvaraRadera
  9. Så sant, så sant. De e liksom svårt för svenskar att förstå att vår finlandssvenska INTE är "FINSK BRYTNING", och att det är lika mycke svenska som gotländska eller norrländska, alltså bara en annan dialekt. För vi kan ju faktiskt omöjligt ha finsk brytning då svenska e vårt första språk och många av oss faktiskt int ens pratar finska ;P

    SvaraRadera
  10. Allt detta ni säger ovan känner jag igen. Hur ofta har jag inte känt mig tjatig när jag försökt förklara finlandssvensk, finne och finländare. Plus detta med skillnad mellan brytning och svenska dialekter. Men jag ger inte upp :-)

    Jag undrar om inte denna okunskap bottnar i den historielösa skolan? Är det sant att, som det påstås, att undervisningen i historia i Finland börjar vid 1809? Ingenting före det vad angår Finland. Åtminstone när jag gick i skolan fick vi traggla alla svenska kungar och att Finland var en del av Sverige fram till 1809.

    SvaraRadera