fredag 5 november 2010

When there's no light to break up the dark

Det blev en promenad på 45 minuter för att rensa tankarna. Det slog mig hur deprimerande det är att se de bladlösa träden, känna den kalla vinden mot kinderna och att än en gång göra sig beredd på vinterns mörker - ensam. Det blir den fjärde vintern jag gör det nu, men jag klarar mig nog igenom en till! Med viljestyrka går allt.

Nä, idag är nog ingen bra dag.

2 kommentarer:

  1. Nä usch då Malin. Jag känner igen mig med de där dåliga dagarna. Men vet du, på något konstigt vis tar man sig igenom dem. På nåt konstigt sätt. Men de känns extra low då det dessutom ska vara så kallt och mörkt och äckelväder. Styrkekramar till dig!! Du ska se att det blir ljusare. Kram johannah.ratata.fi

    SvaraRadera
  2. Tack Johanna! Och joo, precis så e de ju. De går för att man måst, trots att de känns förjävligt ibland. Kram tillbaka.

    SvaraRadera