A tribute to B-G

Lillasyster påminde mig om att det nu har gått hela tre månader sedan Bo-Göran försvann och att det är dags att sluta hoppas. Så vad nu då? Måste jag faktiskt försöka vänja mig vid tanken att han är död? Är det dags att önska att han ska få vila i frid? För vi vet ju faktiskt inte vad som har hänt honom.

Min fina, älskade katt... Tack för den tid jag och de andra i familjen fick med dig, och var du än är nu, så hoppas jag att du har det bra. Jag saknar dig.