måndag 31 januari 2011

If it makes you happy, it can't be that bad

Jag bänkade mig i de stora, bekväma och röda sofforna uppe i skolans bibliotek med glasväggar, vilket innebär direkt insyn i kontorsbyggnaden bredvid, där kostymnissar jobbar flitigt. Här sitter jag nu med en bunt andra kreativa eller frustrerade studeranden och försöker ta mig igenom de två dikterna vi ska ha läst innan morgondagen. Det är inga enkla dikter att försöka förstå sig på, men det går rätt bra ändå. Innan batteriet i min MacBook dör ut ska jag suga ut alla mina känslor och kreativa intryck och försöka få till en text om en gravgård.

Biblioteket är en inspirationsrik plats, och tur är väl det, för här lär jag få tillbringa många timmar under flera veckodagar de kommande månaderna.

Sen så undrar jag... varför vill man ge upp något som får en att känna sig glad och omtyckt? Det vill jag inte göra. Inte än. Även om jag är medveten om riskerna. Jag kan bli sårad.

2 kommentarer:

  1. Gravgård? säger ni Finnsvenskar så? (låter kul) Kyrkogård, sär vi här Malin ;)

    SvaraRadera
  2. haha, det är väl säkert lite finlandssvenskt jao, antar jag! På dialekt blir det "gravgåålin" ;)

    SvaraRadera